JAZZNYHETER AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ JAZZBÖCKER PORTRÄTT PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Lars Gullin. DIG Jazz presenterar 93 olika vinylomslag 1951-1976

Urval och text: Torbjörn Sörhuus.

Nu mer än

500 klassiska
jazzomslag!


Denna sida:


Lars Gullin

med 93 vinyomslag
med Lars Gullin.



Övriga sidor:


Klassiska
skivomslag,

200 vinylomslag

från hela världen

med bl a Andy

Warhol Special.



DIG Special:

John Coltrane,

med 119 olika

vinylomslag.



DIG Special

Charlie Parker

med med 54
olika vinylomslag






Trots sitt relativt korta och oroliga liv, med många uppehåll och uppbrott, lämnade barytonsaxofonisten och kompositören Lars Gullin (1928-76) många skivor efter sig. De tillhör det bästa som gjorts inom svensk jazzmusik. Lars Gullin gav ut ca 50 olika vinylplattor (EP och LP) i Sverige under eget namn, dvs som ledare för en grupp. Vi visar originalomslagen till alla de album där musiken presenterades för första gången på vinyl.
DIG Jazz!

Startsida med
jazznyheter


Andra sidor:

Aktuella
evenemang
Klubbjazz
Mälarkalendarium
Diggat på CD
Diggat på DVD
Jazzporträtt
Jazzhistorik
Jazznytt i tryck
Skivomslag
Länkar



Mer än 400

cd-recensioner
med DIG-betyg!

Senaste nyheterna
Svensk jazz
Jazzsång
Internationell jazz
Jazzhistoria/

Återutgivningar

Diggat.Lars Gullin
Diggat.Miles Davis


Diggat Special


Lars Gullin på cd

Många av Gullins skivor på 1950-talet gavs också ut utomlands, framför allt i USA. Som intressanta alternativ till de svenska skivorna redovisar vi också dessa omslag, liksom flertalet skivor där Gullin medverkar som sideman. I första hand har valts de skivor där han spelar en betydande roll, t.ex som solist på flera spår. Men vi har också tagit med en och annan unik skiva som är intressant i något annat avseende. Om några av de utländska skivorna saknas, kan sammanställningen i efterhand kompletteras.
Lars Gullin Special: Lars Gullin på cd

Lars Gullin-Bengt Hallberg

The New Sounds from Sweden, vol 2
Sin första inspelning som ledare för en egen grupp gjorde Lars Gullin i februari 1951. Han spelade fyra kvartettnummer med Bengt Hallberg, Gunnar Almstedt och Jack Norén. Två av låtarna skrevs av Gullin. Den ena kallades Gull in a Gulch, den andra Thats It.


Musiken gavs ut av Metronome på två 78-varvsskivor. I USA gavs den ut av Prestige på den här tidiga och sällsynta 10" LPn, kopplad till Bengt Hallbergs första inspelningar som ledare, som gjordes året innan. Hallberg var då 17 år och Gullin är 23 år.


Det dröjde till 1974 innan de här debutinspelningarna med Gullin och Hallberg kom på vinyl i Sverige.


Zoot Sims-Lars Gullin

Americans in Sweden
Innan Lars Gullin skivdebuterade som ledare hade han redan året innan medverkat i flera sessions som sideman. Sin allra första grammis gjorde han i april 1950 med Zoot Sims, som var i Stockholm med Benny Goodmans orkester.


Gullin finns med på en låt, hans egen komposition Yellow Duck. Den gavs ut av Metronome på en 78-varvare som under många år var den enda svenska utgåvan.Men i USA gav Prestige ut musiken på en EP som kom 1953. Detta år gjorde Lars Gullin och Zoot Sims ytterligare en inspelning tillsammans, som också är med på den här amerikanska EPn. Med i studion var då också Lee Konitz.

Denna senare inspelning gavs i Sverige ut av Metronome på en EP med samma titel som den amerikanska  (MEP 63). Se mer om denna svenska utgåva nedan.


Rolf Ericson Swingin Swedes

Swedish Pastry
Hösten 1950 och på nyåret 1951 gjorde Lars Gullin också inspelningar med Rolf Ericson och Arne Domnérus, som börjat spela tillsammans efter Roffes hemkomst från USA. De hade ännu inte startat sitt nya band, men de här skivinspelningarna visade vad som var på gång. Inspelningar gjordes dels i Dompans namn (utgivna på 78:or av HMV) och dels i Rolf Ericsons namn (utgivna på 78:or av Artist).


Inget av det här kom på vinyl i Sverige. Däremot gavs en del ut i USA. På den här 10" LPn från 1954 på skivmärket Discovery finns Rolf Erikcsons tre sessions för Artist 1950-51. Det är första och enda vinylutgåvan med de här inspelningarna. Lars Gullin är med på samtliga spår, liksom flertalet av de musiker som senare kom att ingå i Dompans sk Nalen-orkestern.





Diggat Special


Lars Gullin på cd

James Moody

Favorites, volume 3
Några sena kvällar i januari 1951 jammade Lars Gullin med den amerikanske saxofonisten James Moody på Nalen. Moody var i Sverige för andra gången för att göra skivinspelningar med svenska musiker. Nattjammen på Nalen ledde till att amerikanen bad Gullin att komma till studion och vara med på inspelningarna.


Lasse Gullin och Moody spelar tillsammans på tio låtar, varav dock bara några få gavs ut av Metronome på 78:or. Resten förblev outgivet i Sverige under många år.
Däremot gav Prestige ut musiken i USA. Den finns på tre 10" LP med titeln James Moody Favorites, vol. 1-3. Här ryms också Moodys svenska inspelningar från 1949. På bilden ser vi den tredje volymen i serien som kom 1953 och där Gullin medverkar på tre av låtarna.


Se ytterligare

200 klassiska
skivomslag,
bland annat
Andy Warhol Special.




Stan Getz med Swedish All Stars
Lars Gullin medverkade också på den mest berömda av de inspelningar som amerikanska musiker gjorde i Sverige i början på 50-talet. Det handlar förstås om Stan Getz session med Bengt Hallberg i mars 1951, då bl.a Ack Värmeland du sköna spelades in.


Sammanlagt åtta låtar spelades in och Lars Gullin är med på de två avslutande spåren som gjordes med kvintett, de övriga var med kvartett. Det hela gavs ut av Metronome på en 10" LP och senare på två EP-skivor. LPn, som vi ser på bilden, är den första någonsin som gavs ut i Sverige med svensk jazz!  I USA gavs musiken ut på en 10" LP på skivmärket Royal Roost, i England på Esquire.

 


Lars Gullin Octet
Lars Gullins andra session som ledare spelades in för Gazell den 21 april 1951. Han har lämnat Seymor Österwalls orkester, som han spelat med sedan 1949, och turnerade våren 1951 med Rolf Ericsons kvintett.
För den här inspelningen var kvintetten utökad till en oktett med bl.a Åke Persson på trombone, som här gör sin skivdebut bara 18 år gammal.


Det här var ett tillfälle för Lars Gullin att skriva för den orkesterstorlek som sedan skulle bli något av hans favoritsättning. Man spelar fyra låtar, bl.a Danny-O uppkallad efter Gullins nyfödde son Danny.


Oktett-inspelningarna gavs först ut på 78:or och senare på den här EPn på Gazell. Omslagsbilden har tagits av Olle Ekstrand.


Klassiska
skivomslag

Special

Charlie Parker

Leonard Feathers Swinging Swedes

New Sounds from Sweden

Den kände amerikanske kritikern Leonard Feather var i Sverige flera gånger i början på 1950-talet och arrangerade inspelningar med svenska musiker för utgivning i USA. Första gången var sommaren 1951 då den här plattan spelades in. Det är en 10" LP som gavs ut på skivmärket Prestige.


Lars Gullin spelar på hälften av låtarna och får särskilt stort utrymme i den vackra balladen A Handful of Stars. I övrigt medverkar hela den dåvarande svenska jazzeliten, eller The Daring Young Swedes in the Flying Trapez, som en av låtarna kallas på den amerikanska utgåvan.


I Sverige kom musiken ut på 78:or på Cupol, som också gav ut materialet i sin helhet på en LP 1974.


Arne Domnérus Nalenorkester

Hösten 1951 började Lars Gullin i Arne Domnerus nya orkester, som denne till en början ledde tillsammans med Rolf Ericson. Orkestern hade premiär på Nalen den 5 september. Händelsen hade utannonserats långt tidigare och orkestern hade gjort flera framträdanden och skivinspelningar sedan nästan ett år tillbaka.


Första gången inför publik var på Charlie Parkers konsert i Konserthuset i november 1950. I december samma år gjordes en första skivinspelning som gavs ut på två 78:or på HMV. En av låtarna var Lars Gullins komposition Barit, som finns med på den LP som EMI Odeon gav ut 1973.

På omslagsbilden ser vi den ursprungliga orkestern med Arne Domnérus omgiven av Rolf Ericson, Rolf Blomqvist, Gunnar Svensson, Jack Norén, Yngve Åkerberg och Lasse Gullin.


Arne Domnérus

Around the World in Jazz
Arne Domnérus nya orkester fortsatte att göra skivinspelningar under 1951. En gjordes i juli och ytterligare en i oktober. Lars Gullin anlitades flitigt som solist och även som arrangör. Han bidrog också med original till orkesterns repertoar.

De nya inspelningarna gavs i Sverige ut på 78:or av HMV. I USA kom de ut på både EP och LP och på bilden ser vi den första av två 10" LP som RCA Victor gav ut. På den finns bl.a Lars Gullins fina komposition What a Kick.

Samarbetet mellan Rolf Ericson och Arne Domnérus fungerade tyvärr inte på bästa sätt. Roffe lämnade orkestern efter ett år och så småningom slutade också Jack Norén och Lasse Gullin. Men Dompan hittade skickliga ersättare och orkestern blev som vi vet en institution i svensk jazz.


Se även

Diggat Special


Lars Gullin på cd


Klassiska
skivomslag

Special

Charlie Parker

The Poll Winners

New Sounds from the Old World
Lars Gullin var nu en etablerad svensk jazzstjärna och började synas i tidens favoritomröstningar. 1951 valdes han till den sk Jazzkritikerorkestern som gjorde en skivinspelning i september och där Gullin spelar med den övriga svenska jazzeliten - The cream of the crop.


Just "Cream of the Crop" heter också en av låtarna (skriven av Gösta Theselius) som spelades in och som gavs ut av Cupol på 78:or här i Sverige. I USA kom musiken ut på skivmärket Blue Note, först på 78:or och 1953 på den 10" LP vi ser på bilden. Här kallades svenskarna The Swinging Swedes.


Utrymmet på skivan delades med ett engelskt band som kallades The Cool Britons. I den engelska gruppen ingick bl.a Don Rendell och Jimmy Deuchar.
 


Lasse Gullin gets started
Några av de inspelningar Lars Gullin gjorde för Metronome i början av sin karriär blev aldrig utgivna. Det kan möjligen bero på att han 1951 skrev kontrakt med ett annat skivbolag, Polydor. Första inspelningen för det nya skivmärket gjorde Gullin i oktober detta år med en kvartett.


Polydor-inspelningarna gavs ut på 78:or. Den första sessionen kom också på en EP som hör till de mer sällsynta med Gullin. Här spelar han fyra standardlåtar med ordinarie kompet i Arne Domnérus orkester - Gunnar Svensson på piano, Yngve Åkerberg på bas och Jack Norén på trummor.


Klassiska
skivomslag

Special

Charlie Parker

Lars Gullin 1951-1953
Lars Gullin spelade in sammanlagt 16 spår för Polydor till och med april 1953. Huvudsakligen rör det sig om standardlåtar med Gullin och en kvartett. Dessutom några egna kompositioner med större besättning. En av de senare heter First Walk där Gullin spelar basklarinett. Den är inspelad i januari 1952, och Gullin har sagt att det var med denna komposition han upptäckte åt vilket håll han var på väg med sin musik och insåg sin nära kontakt med svensk folkmusik.


Merparten av Polydor-inspelningarna kom bara ut på 78:or, men samlades i slutet av 1960-talet på en LP på det udda skivmärket Tip. EMI-producenten Gunnar Lindqvist tycks ha haft en hand med i utgivningen.


Omslagsfotot har tagits av Ove Alström. Allt materialet finns numera i Dragons Gullin-serie på CD, volym 5.


The New Sounds from Sweden

Volume 3
Till det material med Lars Gullin som Metronome aldrig gav ut, hör en kvartettinspelning i januari 1952. Gullin spelar med pianisten Ingemar Westberg, basisten Bengt Wittström och trummisen Anders Burman. Den musiken var i många år  bara tillgänglig på den här 10" LPn som Prestige gav ut i USA 1953.


På samma LP finns också två låtar med en grupp som kallades Four Tenor Brothers som spelades in vid samma tillfälle som kvartettinspelningen. Här spelar alltså Gullin tenorsax tillsammans med Arne Domnérus, Rolf Blomqvist och Gösta Theselius. Det är det inte svårt att höra vem av tenoristerna som är Lars Gullin.


På den här plattan finns också några spår med Arne Domnérus så kallade Favourite Group i en inspelning från mars 1950.


Klassiska
skivomslag

Special

Charlie Parker

Arne Domnérus orkester
Lars Gullin gjorde sin sista skivinspelning som sideman med Arne Domnérus orkester i september 1952. Rolf Ericson har nu lämnat bandet och ersatts av Weine Renliden. Blåsarna har dessutom förstärkts med Åke Persson på trombone.


Inspelningen gavs ut på en EP på skivmärket HMV. Orkestern spelade två låtar, varav en var Lars Gullins komposition Giro. De övriga två låtarna på EPn spelas av Domnérus kvartett.


Lars Gullin New Sounds
Våren 1953 kom Lars Gullin ut med sin första svenska LP-skiva, en 10-tummare på Metronome med skivnumret JLP-23. Den gavs också ut i USA på Prestige (se nedan), som initierat inspelningen. I England kom LPn ut på skivmärket Esquire.


Plattan spelades in under hösten 1952, direkt för det nya LP-formatet. Bara två av låtarna gavs ut på 78:or. Musikerna runt Lars Gullin är huvudsakligen hämtade från Arne Domnérus orkester. Allt material är skrivet av Gullin som alltså inte bara presenteras som solist, utan också som kompositör och arrangör i full skala. Påverkan från Miles Davis tubaband märks tydligt, bl.a genom att ett valthorn finns med bland blåsarna.


Klassiska
skivomslag

Special

Charlie Parker

Lars Gullin Quartet

Piano Holiday
Kort tid efter den första LPn samarbetade Metronome och Prestige om ytterligare en 10" LP med Lars Gullin. Den spelades in i februari 1953 och gavs ut under året i både Sverige och USA.


Inspelningen skedde med en kvartett, och som framgår av titeln var den pianolös. Förebilden var förstås Gerry Mulligans populära inspelningar med Chet Baker och pianolös kvartett. Men Gullins svenska variant är ingen amerikansk kopia utan helt och hållet gullinsk. Fina solon av Gullin och Åke Persson.


LPn gavs också ut i England på skivmärket Esquire och fyra av låtarna kom på en EP i Sverige med samma titel och omslag som LPn.


Lars Gullin and his Groups

New Sounds from Sweden, vol 5

Det här är den amerikanska varianten på Prestige av Lars Gullins första LP-skiva på Metronome (JLP-23). Den kom ut samtidigt som Metronome-plattan. Den andra LPn, Piano Holiday, hade ett likadant omslag, med samma bild på Gullin och med titeln New Sounds from Sweden, volyme 7.


Det amerikanska intresset för svensk jazz var stort. Fram till och med 1953 gav Prestige ut ca 20 LP-skivor med svenskt ursprung. Det betyder att var fjärde LP från bolaget var inspelad i Sverige!


De amerikanska kritikerna gillade Lars Gullin och jämförde honom med Gerry Mulligan. Men uppskattningen av Gullin grundades på att han skiljde sig från Mulligan och spelade i en egen personlig stil. Det var inte vanligt bland europeiska musiker vid den här tiden.


Lars Gullin Quartet and Quintet

Modern Sounds: Sweden
Musiken på den här LPn är inspelad i mars 1953 när Lars Gullin var på väg att lämna Arne Domnérus orkester på Nalen. Han har börjat formera en egen kvintett med unga musiker. Putte Lindblom, Georg Riedel och Weine Renliden från den kvintetten finns med på den här inspelningen, som är med både kvartett och kvintett..


Den gjordes huvudsakligen för det amerikanska skivbolaget Contemporary och gavs ut i USA på en 10" LP med en vikingahjälm som dominerande omslagsbild. Design: Robert Guidi.


LPn gavs också ut i Frankrike och England på skivmärket Vogue. Hälften av låtarna kom på 78:or i Sverige, men i övrigt förblev musiken outgiven här hemma i många år.


Lars Gullin Quartet and Quintet

New Sounds from Europe
Detta är den engelska utgåvan av Lars Gullins inspelningar för Contemporary. Det är en 10" LP som också gavs ut i Frankrike med samma omslagsbild.
Kvintetten som Gullin spelar med här och som han bildade efter att ha slutat hos Arne Domnérus var egentligen det enda reguljära band som han ledde under hela sin karriär. Det turnerade under sommaren 1953 i Folkets Park.


Det har berättas åtskilliga historier om den här turnén, om hur man retade upp danspubliken med sin improviserade jazzmusik med många och långa solon. I alla fall insåg Lars Gullin snart att han inte var mannen att leda en orkester. Kvintetten upplöstes efter turnén och under resten av sitt liv arbetade Gullin som frilansande musiker.


Se även

Diggat Special


Lars Gullin på cd


Klassiska
skivomslag

Special

Charlie Parker

The Great Lars Gullin 1953

Rare and unissued recordings
Lars Gullins inspelningar för amerikanska skivmärket Contemporary (ovan) förblev outgivna i Sverige i nästan 30 år. De finns med på den LP som Dragon gav ut 1984 i serien "The Great Lars Gullin". Här finns också ytterligare några inspelningar från 1953 som varit osynliga under åren som gått.


Det gäller bl.a en radioinspelning med barytonsaxofonisten Kettil Ohlsons kvintett där Lars Gullin spelar altsax. I kvintetten ingår den begåvade pianisten Putte Lindblom, som också var med på inspelningarna för Contemporary. Han försvann sedan helt från jazzscenen.


På LPn finns också en kvartettinspelning med pianisten Bob Laine och ett par låtar med Jack Noréns kvartett från en kort turné i Finland.

 


Lars Gullin American All Stars

Americans in Sweden
I augusti 1953 kom Sten Kentons orkester till Stockholm för en konsert. Lars Gullin hade fått veta att Metronome skulle försöka få till en inspelning med några av musikerna i orkestern, bl.a Lee Konitz och Zoot Sims. Konitz var en av Gullins förebilder och han förberedde inspelningen genom att skriva en komposition som han kallade Dedicated to Lee. Den spelades in på natten efter Kentons konsert,  tillsammans med ytterligare en Gullin-komposition, Late Date. Gruppen kallades Lars Gullin American All Stars, en septet med enbart Kenton-musiker + Gullin som huvudsolist.


Musiken gavs ut på en 78-varvare och därefter på den här EPn. Den innehåller också musik från en session (utan Gullin)  med Jimmy Raney i januari 1954 med bl.a Putte Wickman och Bengt Hallberg.


Clifford Brown & Art Farmer
with the Swedish All Stars

I september 1953 var det dags för nästa nattliga amerikanska besök i Metronomes studio. Nu var det Lionel Hamptons storband som var i stan, späckat med unga blivande jazzstjärnor som t.ex trumpetarna Clifford Brown, Art Farmer och Quincy Jones.


Den här gången förbjöds musikerna att spela in, så de fick smygas ut från hotellet till skivstudion mitt i natten. Resultatet blev jazzhistoria. Clifford Brown, Art Farmer och ung svensk jazz med Lars Gullin i spetsen. Metronome gav ut två EP-skivor, varav vi ser volym 1 på bilden. Volyme 2 hade samma omslag men i en annan färgnyans. Låtarna här är skrivna och arrangerade av Quincy Jones.
 

Musiken gavs ut i USA av Prestige, först på en 10" LP och därefter på det större LP-formatet i åtskilliga utgåvor under årens lopp.


George Wallington

with the Swedish All Stars

Pianist i i Lionel Hamptons orkester, som besökte Sverige i september 1953, var George Wallington. Han var den i orkestern som först gick in i Metronomes studio under besöket. Det skedde natten före inspelningen med Clifford Brown. Inspelningar gjordes också samma natt med bandets sångerska Annie Ross. Hon sjöng två låtar med en grupp som bl.a innehöll Lars Gullin och som leddes av Gigi Gryce. De gavs bara ut på en 78-varvare.


Inspelningen med George Wallington däremot gavs ut på en EP. Den amerikanske pianisten spelar två arrangemang av Quincy Jones, som också ledde inspelningen. Musikerna kring Wallington är alla svenska. Lars Gullin spelar solo på båda låtarna.


Skivans häftiga omslag har gjorts av Burt Goldblatt. Det användes också, med andra färger, på en amerikansk 10" LP som kom på Prestige.


Qunicy Jones and his

Swedish-American All Stars
Efter besöket i Sverige for Lionel Hamptons orkester till Paris, där medlemmarna i bandet gjorde inspelningar med franska musiker som också har blivit klassiker. Orkestern återkom sen till Sverige i november och spelade på flera plaser i landet.


Quincy Jones fick åter ansvaret för en skivinspelning för Metronome, med musiker från orkestern och några av de bästa svenskarna. Den här gången var inte Clifford Brown med i studion, däremot Art Farmer, Jimmy Cleveland och trummisen Alan Dawson. Svenskarna var de samma som senast med bl.a Lars Gullin och Arne Domnérus.
Metronome spelade in fyra låtar som gavs ut på två EP-skivor i Quincy Jones namn. Den originella omslagsdesignen är gjord av Nisse Skoog. Det är samma motiv på båda volymerna, men är tryckta i olika färg.  Musiken gavs ut i USA på en 10" Prestige-LP.


Se även

Diggat Special


Lars Gullin på cd

Quincy Jones

Stockholm Sweetnin'
Quincy Jones satt med i Lionel Hamptons trumpetsektion, men det var som kompositör och arrangör han medverkade vid inspelningarna 1953 för Metronome i Stockholm.

Han fick ju efterhand ett speciellt förhållande till Sverige och återvände hit bl.a 1958 då han spelade in en platta med Harry Arnolds storband som kallades Quincy's Home Again. I samband med detta besök återutgav Metronome inspelningarna från 1953 på en LP som fick titeln Stockholm Sweetnin'. Det är titeln på en av de låtar Quincy skrev för Clifford Browns session med Lars Gullin och de andra svenskarna.

LP-omslagets design har gjorts av Stig Söderqvist och fotograf är Bengt H. Malmqvist.


Lars Gullin Quintet
Den här EPn på Metronome med Lars Gullin spelades in i samband med Lionel Hamptons andra besök i Sverige hösten 1953. Hamptons trummis Alan Dawson är med och Gullins kvartett förstärketes också med Carl-Henrik Norin på tenorsax.


Börje Ekberg på Metronome har berättat att man hela tiden försökte få med de mest kända musikerna för att också kunna sälja Gullins skivor utomlands. Man försökte också få med kända utländska musiker när det var möjligt.


Det blev som man hade hoppats även med denna inspelning. Den gavs ut i USA på skivmärket EmArcy. Den svenska EP-skivans omslag är gjort av Stig Söderqvist.


Bengt Hallberg

and his Swedish All Stars
De största svenska jazznamnen vid den här tiden, och de mest gångbara utomlands, var utan tvekan Lars Gullin och Bengt Hallberg. Ett av det amerikanska skivbolaget Prestiges önskemål var inspelningar som skulle kunna matcha Dave Brubecks framgångsrika skivor i USA på skivmärket Fantasy.


Valet föll på Hallberg som fick sätta ihop en grupp "Swedish All Stars" där Lars Gullin som vanligt fick spela en framträdande roll. Bengt Hallberg skrev låtar som fick namn efter cocktail-drinkar, och influenser från Dave Brubeck kan med lite god vilja höras i åtminstone två av dem.

Inspelningen gjordes i november 1953 och gavs i USA ut på en 10" LP. I Sverige gav Metronome ut två EP-skivor, varav vi ser vol. 1 på bilden. Tvåan hade samma design, tryckt i en rosa färg.


Bengt Hallberg Ensemble

featuring Lars Gullin
Bengt Hallberg och Lars Gullin spelar också huvudrollerna i en inspelning som gjordes i januari 1954 med en oktett som innehöll musiker som Åke Persson, Putte Wickman, Ernie Englund och valthornisten Åke Björkman.


Inspelningen leddes av Simon Brehm och spelades in av hans bolag Karusell. Men skivan gavs aldrig ut i Sverige, utan användes bara i en byteshandel med det amerikanska skivbolaget Pacific Jazz, som gav ut den i USA på den EP vi ser på bilden.


Bengt Hallberg har skrivit musiken och Lars Gullin får gott om soloutrymme. På skivans baksida beskrivs han som outstanding i europeisk jazz. Framsidan är designad av William Claxton.


Leonard Feather presents

Swingin' in Sweden
I januari 1954 var Leonard Feather tillbaka i Sverige som promotor för en turnerande amerikansk paketshow. Han hade stora inspelningsplaner för svenska musiker och hade tänkt stanna ett tag i Stockholm.  Men Feather kom på kant med Simon Brehm och det hela avbröts efter två inspelningsdagar.


Det blev tre EP-skivor som Metronome gav ut under titeln Swingin' in Sweden, vol. 1-3. Bland de musiker som Feather hade med sig från USA fanns Red Mitchell, som står som ledare för två sessions med Lars Gullin. Den ena finns med på den här avbildade volym 2. De övriga volymerna i serien har samma omslagsmotiv av Stig Söderqvist men är tryckta i andra färgtoner.


Carl-Henrik Norins All Star Band
Leonard Feathers avbrutna inspelningar med svenska musiker i januari 1954 drabbade bl.a Carl-Henrik Norin. Enligt Feather fanns det önskemål från Blue Note om att ge ut den svenske tenoristen. Intresse skulle också ha funnits för en amerikansk lansering av Gösta Theselius som pianist och tenorist.


Nu blev det inget av detta. För Norins del blev det istället en svensk EP på skivmärket Roulette som spelades in i februari samma år. Han spelade ju till vardags med ett sjumannaband på Nalen. På den här inspelningen har några av blåsarna ersatts av ett par stjärnsolister - Lars Gullin och Åke Persson.


Se även

Diggat Special


Lars Gullin på cd



Klassiska
skivomslag

Special

Charlie Parker

Lars Gullin Quartet

Dannys Dream
Lars Gullin var sedan flera år beroende av narkotika och var under våren 1954 intagen på mentalsjukhus för behandling av sina problem. Han var just utskriven när han den 25 maj gick in i studion och spelade in Danny's Dream och ytterligare tre original. Det har blivit hans mest berömda inspelning. Danny's Dream valdes senare till årets bästa skiva av Orkester Journalen.  


Inspelningen gjordes med en kvartett i en inspirerad och avspänd anda. Gullins fru Gerd och sonen Danny var med i studion hela dagen och vi får höra en Lars Gullin i absolut toppform. Metronome gav ut musiken på två EP-skivor. De hade samma omslag, som trycktes i olika färger. Designen är gjord av Stig Söderqvist.


Lars Gullin Quartet
Lars Gullins Danny's Dream-session gavs också ut i USA på en 10" LP av skivbolaget EmArcy. Utgivningen bidrog till att svensken 1954 vann kritikeromröstningen i Down Beat som Ny stjärna  på barytonsax och blev den förste utlänning att vinna ett liknande pris.


På baksidan beskrivs musiken som jazzig kammarmusik när den är som bäst och den anonyme skribenten tycker att Gullins ton på sitt instrument är "a thing of real beauty".


I Sverige mottogs Danny's Dream med översvallande recensioner. Så här skrev Orkester Journalen bl.a.: "Det är ett förbryllande stycke, svalt som en svensk sommarnatt, vemodigt, doftande, mjukt smeksamt".


Lars Gullins Circus
EmArcy gav också ut två EP-skivor med musiken från Lars Gullins Danny's Dream-session. Den första volymen hade samma omslag som LP-skivan, medan den andra EPn fick nytt omslag och ny titel.  


Tyvärr misslyckades amerikanarna med att peta dit de rätta namnen på musikerna i Gullins kvartett (Roffe Berg, Georg Riedel och Robert Edman). Musikerna uppges felaktigt vara medlemmarna i den kvintett som spelar på en annan EmArcy-platta med svensk jazz, kallad The Modern Swedes, som gavs ut strax före den här EPn.


Lars Gullin Septet, vol. 1

Bara en vecka efter Danny's Dream spelade Lars Gullin in ytterligare två EP-skivor för Metronome, som också hör till det bästa han någonsin gjort. Skivorna, volym 1 och 2,  hade samma omslagsdesign av Nisse Skoog men var tryckta i olika färger.


De fyra kompositionerna fick titlar efter de latinska namnen på några blommor, som hade det gemensamt att de var gula och därmed anspelade på Gullins namn. Han kallades också Gulan mellan varven. På inspelningen använde sig Lasse Gullin av en septet med bl.a Putte Wickman och Bjarne Nerem.


Nisse Skoog var från början jazzmusiker och spelade trumpet på 40- och 50-talet. Han var också utbildad konstnär och blev senare känd som en av våra främsta teaterscenografer, verksam bl.a på Stockholms Sadsteater.


Gullins Garden
Gulins "blomsterkompositioner" gavs också ut i USA på både EP och LP av EmArcy. Även här har amerikanarna hamnat snett på främre omslaget när det gäller medverkande musiker. Den här 10" LPn har samma felaktiga uppgifter som EPn Circus ovan. Sättningen är dock korrekt på baksidan.


På Metronomes svenska EP-skivor är ju de fyra kompositionerna namngivna efter blommornas latinska namn. På den amerikanska LPn, liksom på de engelska EP-utgåvorna på Esquire, bär titlarna engelska namn. Lotus Corniculatus (Kärringtand) t.ex har blivit Cat-in-Clover, vilket också är titeln på EmArcys ena EP-skiva.


Lars Gullin

with the Moretone Singers
Sommaren 1954 spelade Lars Gullin med Lulle Ellbojs orkester på Tivoli i Köpenhamn. I anslutning till detta engagemang gjorde Metronome en inspelning med Gullin och den danska kören The Moretone Singers. Den gavs ut på två EP-skivor, varav vi ser vol. 2  på bilden. Designen är gjord av Stig Söderqvist. Volym 1 har ett likadant omslag, men i en avvikande färgton.


Arrangemangen skrevs av Gullin i samarbete med Gunnar Lundén-Welden. Några av medlemmarna i Ellbojs orkester medverkar som blåsare. Kompet består av dansken William Schiöpffe på trummor och de från Stockholm nedflugna Bengt Hallberg och Georg Riedel.


Lars Gullin
with the Moretone Singers

Gullins inspelningar med The Moretone Singers gavs också ut i USA på en 12" LP på EmArcy. Idén till inspelningen tycks ha kommit från USA. Den svenske radiorösten Claes Dahlgren i New York, som också jobbade för Metronome, har berättat hur han satt i planeringssammanträden med de amerikanska skivbolagen och diskuterade kommande Gullin-album. "Miles tubaband", "Mulligans pianolösa kvartetter" och "Parker med kör" var den typ av idéer det handlade om. Av den sistnämnda blev alltså denna platta som gavs ut 1955. Här finns också två spår med Rolf Billberg, inspelade i mars 1955 (på EP i Sverige med samma omslagsfoto som denna LP - se nedan)


Claes Dahlgren var annars den som gjorde mest för att saluföra svensk jazz i USA. Han var i ständig kontakt med skivbolag och radiostationer. Börje Ekberg på Metronome menade att den svenska jazzvågen i USA på 50-talet nästan helt var Dahlgrens förtjänst. 


Lars Gullin Quartet

Tribute to Britain
I slutet av 1954 gjorde Lars Gullin en kortare turné i England. Han spelade med engelska musiker, bl.a inför ett fullsatt Royal Festival Hall i London.  


Vid hemkomsten spelade Metronome in två EP-skivor som kallades Tribute to Britain, vol. 1 och 2. Skivorna har samma omslag, men i olika färgton, med London-inspirerad design av Stig Söderqvist.  


Gullin spelar med en kvartett och låtarna fick namn som Manchester Fog och Lars meets Jeff. Den förra döptes till minne av ett dimmigt turnébesök i den engelska staden, och den senare är tillägnad Jeff Kruger, som arrangerade turnén i England och vars far ägde jazzklubben Flamingo i London där Gullin satt in en kväll med Don Rendell och Joe Harriott.


Se även

Diggat Special


Lars Gullin på cd

Lars Gullin Quartet and Quintet
Musiken på Metronomes båda EP-skivor Tribute to Britain gavs 1955 ut i USA på EmArcy. Det är Lars Gullins första 12" LP, utgiven ett halvår före LPn med Moretone Singers (ovan).


Han var nu ett etablerat namn i amerikanska jazzkretsar.  I baksidestexten på den här LPn sägs att Gullins grupp är jämförbar med vilken amerikansk toppjazz som helst och att kvaliteten på svensk jazz överlag är den bästa i världen, näst efter USA.


Bilden på omslaget är ett collage med motiv från Gullins fullsatta konsert i Royal Festival Hall i London. På skivan finns också de fyra låtarna från Gullins session för Metronome med Carl-Henrik Norin i november 1953 (MEP 27).


Lars Gullin Quartet and Quintet
Excursion
Musiken på EmArcys första LP-platta med Lars Gullin gavs också ut på tre EP-skivor i USA. Det här är den första volymen i serien med låtarna Manchester Fog och Soho från Metronomes "Britain"-session. Manchester Fog är ju en underbart vacker ballad som Gullin sa att han burit på sedan 1952. Den döptes tillfälligt till Manchester Fog för Englands-tributen, men Gullin hade från början tänkt sig namnet Prima Vera. Så fick den också heta när den spelades in igen nio år senare, på albumet Portrait of My Pals.


Soho är förstås uppkallad efter stadsdelen i London och här kan vi också höra Lars vid pianot bakom Roffe Bergs gitarrsolo. Den annars pianolösa kvartetten bestod i övrigt av Georg Riedel och Bosse Stoor. Kvartetten existerade till och från under våren 1955, men bristen på spelningar tycks vara orsaken till att det inte höll i längden.


Jutta Hipp with Lars Gullin
En av de mest sällsynta vinylplattorna med Lars Gullin är EPn med Jutta Hipp som kom 1955 på Karusell. Det tog 40 år innan de fyra låtarna blev utgivna igen (Dragons CD-serie med Gullin, vol 3).
Jutta Hipp var en mycket begåvad tysk pianist som vintern 1955 spelade i Sverige med en kvartett. Hon hade blivit upptäckt av Leonard Feather och året innan fått göra en platta i USA för Blue Note. Hon sammanfördes med Lars Gullin och de gjorde en kvartett-inspelning under ledning av Simon Brehm och med Bosse Stoor på trummor. Tanken var att materialet skulle användas på en kommande Blue Note LP. Men Brehms förhandlingar med det amerikanska bolaget misslyckades och i stället gav han ut musiken på sitt eget bolag Karusell.
Jutta Hipps karriär som jazzmusiker blev kort, trots att hon fick ge ut ytterligare tre LP på Blue Note. Efter några år övergav hon musiken för att ägna sig åt måleri, fotografi och dockmakeri.

Rolf Billberg Quintet

featuring Lars Gullin
Rolf Billberg och Lars Gullin har gjort många minnesvärda inspelningar tillsammans. De möttes redan på Gotland i början på 1950-talet då Billberg spelade i samma militärorkester som Gullin tidigare hade gjort.  De gjorde några spelningar ihop och tycks ha funnit varandra direkt. Billberg kom så småningom till Stockholm och började spela med Simon Brehms orkester. Han tog kontakt med Lars Gullin och första gången de möttes i en grammofonstudio var i mars 1955. Mötet finns redovisat på den här EPn som Sonet gav ut 1956.


Musiken kom först på det lilla skivbolaget Modern Music och inspelningen skedde i en primitiv gör-det-själv-studio. Rolf Billberg spelade tenorsax vid den här tiden och kompet består av Claes-Göran Fagerstedt, Georg Riedel och Bo Stoor.

Målningen på skivomslaget har gjorts av Sten Axel Ahlstrand.


Lars Gullin Sextet  
Rolf Billberg hade en egen kvartett med Jan Allan som brukade spela på Nalens jamkvällar vintern 1954-55. På vårkanten började Lars Gullin hoppa in och det blev så pass permanent att gruppen gjorde en turné i Norge och spelade på jazzklubbar runt om i Sverige. Någon skivinspelning gjordes dock aldrig, förutom en upptagning från Stockholms konserhuset i april 1955 som Dragon gav ut på LP 1982 (se nedan).


I juni samma år gör Gullin och Billberg en inspelning för Metronome med en annan tillfällligt sammansatt grupp. I den ingick bl.a trombonisten Richard Johansson (sedemera Brodén) och trummisen William Schiöppfe.
Inspelningen gavs ut på en EP med omslagsfoto av Sixten Sandgren. Samma bild prydde den LP-skiva som EmArcy gav ut i USA med den här musiken + inspelningarna med The Moretone Singers (se ovan).


Lars Gullin

with Chet Baker and Dick Twardzick  
Lars Gullin var nu ett stort namn även ute i Europa och fick allt fler erbjudanden om konserter och turnér med utländska musiker. I oktober 1955 var han i Stuttgart och spelade bl.a med Chet Baker. Den här LPn, som Dragon gav ut 1982,  innehåller en tidigare outgiven inspelning med Bakers amerikanska kvartett som också innehöll pianisten Dick Twardzick.


Den påbörjade turnén fick dock ett tragiskt slut då den 24-årige Twardzick avled på ett hotellrum i Paris efter en överdos. Det skedde bara sex dagar efter den här inspelningen.


På Dragons LP-utgåva finns också bl.a en upptagning från Stockholms konserthus i april 1955 där Lars Gullin spelar med Rolf Billberg.

Målningen på skivomslaget har gjorts av Hans Viksten.


Klassiska
skivomslag

Special

Charlie Parker

Lee Konitz

with Hans Koller, Lars Gullin a.o.   
I januari 1956 var Lars Gullin i Tyskland och gjorde inspelningar med Lee Konitz. Det var italienaren Gigi Campi som organiserade en rad konserter, radioinspelningar och skivinspelningar för en grupp som i grunden bestod av tenoristen Hans Kollers tyska band.


Tre EP-skivor gavs ut på italienska skivmärket Carisch. På den första volymen (bilden) spelar gruppen bl.a Lars Gullins nordiskt klingande och melankoliska komposition Late Summer.


Musiken gavs också ut på en tysk LP på skivmärket Daedalus. Senare har ytterligare musik från turnén kommit ut på flera CD på skivmärket Anagram.


Lars Gullin Octet
Den 23 apil 1956 gick Lars Gullin in i Metronomes nybyggda studio på Karlavägen i Stockholm och stannade i fyra dagar. Resultatet blev nio svenska EP-skivor på Metronome och två amerikanska LP-skivor på Atlantic och East-West, sammanlagt 17 spår.


Det var Atlantic som hade beställt inspelningen. Man ville ha en heltäckande bild av Gullin; som solist och kompositör och  i olika stora orkesteruppsättningar.


Den första EPn (MEP 196) är inspelad med en octet (en trombon, fyra saxar och komp) som spelar Ma och Fedja, två Gullin-kompositioner. Som framgår av omslagsbilden användes två barytonsaxar, den andra spelad av Rune Falk. Fotot har tagits av Bengt H. Malmqvist.


Lars Gullin Septet
De två låtarna på den här EPn är inspelade samma dag som den föregående. Sättningen är bantad till septet, det är den andra barytonsaxen som har utgått. Bland övriga musikanter finns t.ex  Arne Domnérus, Carl-Henrik Norin och Georg Riedel.


Den ena låten heter Perntz, en fin komposition av Gullin som framförs på ett svängigt och utåtriktat sätt. Den är uppkallad efter en psykiater på det sjukhus som behandlade Gullin och hans drogproblem vid mitten av 1950-talet. Den andra melodin är standardlåten How About You, mästerligt arrangerad av Gullin.


Det kan tilläggas att alla de tre egna kompositioner som Gullin spelade in den här dan, också spelades in en vecka senare för en radioutsändning. De finns med på Dragons LP från 1982 med Chet Baker (ovan).
Omslagsfotot har tagits av Bengt H. Malmqvist.


Lars Gullin Quartet
Den andra dagen i Metronome-studion i april 1956 spelade Lars Gullin in fyra spår med kvartett. Den bestod av Gullin, Rune Öfwerman, Bengt Carlsson och Nils-Bertil Dahlander.


Det blev två EP-skivor, varav detta är den första (MEP 198). Kvartetten spelar två standardlåtar: All of Me och Like Someone in Love.


Fotografen Bengt H. Malmqvist var med under de här inspelningsdagarna med Lars Gullin. Hans bilder användes som omslag till alla nio EP-skivorna. Tillsammans utgör de ett värdefullt dokument i svensk jazzhistoria.


Se även

Diggat Special


Lars Gullin på cd

Lars Gullin Quartet
Den andra EP-plattan med Lars Gullin Quartet, som spelades in den 24 april 1956, innehåller även den två standardlåtar: Jeepers Creepers och You Go To My Head.


På Bengt H. Malmqvists omslagsbild ser vi Bengt Carlsson och Rune Öfwerman tillsammans med Gullin. Den fjärde medlemmen var Nils-Bertil Dahlander.


En ung Rune Öfwerman följer uppmärksamt vad som händer. Är han möjligen något osäker? Han säger i alla fall själv att det var lite för tidigt för honom, att han vid det här tillfället inte var riktigt färdig som pianist. Men han var en stor beundrare av Lars Gullin och uppskattade att Lars skrev så fint även för pianostämman, där andra bara brukade skriva ackordanalyser.


Lars Gullin

with Gösta Theselius Orchestra
På två av de EP-skivor som spelades in i Metronomes studio i april 1956 backades Lars Gullin upp av ett storband som leddes av Gösta Theselius. Musiken var arrangerad av Theselius, som ju var en stor tillgång i svensk jazz under 1950-talet, även som kompositör, pianist och tenorsaxofonist. På den här EPn spelar man två standardlåtar, Yesterdays och A Foggy Day.


Medlemmarna i bandet var huvudsakligen hämtade från de orkestrar som spelade på Nalen. Efter stängningsdags brukade Tesse, till och från under hela 1950-talet, samla ihop musikerna för att sent in på natten repetera storbandsjazz. Fotot på skivomslaget har som vanligt tagits av Bengt H. Malmqvist.


Se även

Diggat Special


Lars Gullin på cd


Klassiska
skivomslag

Special

Charlie Parker

Lars Gullin

with Gösta Theselius Orchestra
Även den andra EP-skivan från Gullins storbandssession den 25 april 1956 innhåller två standardlåtar, arrangerade av Gösta Theselius. Här är det särskilt Gullins känslostarka solo i Summertime som är minnesvärt.


Idén att spela in Gullin med storbandet hade fötts exakt ett år tidigare då konstellationen presenterades för första gången vid en minneskonsert för Charlie Parker på Stockholms konserthus.
Gösta Theselius var landets ledande arrangör vid den här tiden och hans storband var en föregångare till Harry Arnolds radioband, som gjorde sin debut ett halvår efter den här inspelningen.
Omslagsfoto: Bengt H. Malmqvist.


Lars Gullin Quintet
Samma dag som storbandsinspelningarna med Gösta Theselius gjorde Lars Gullin också en kvintettinspelning som gavs ut på den här EPn (Metronome MEP 202). Det är lössläppt svängig musik med Åke Persson på trombone och ett komp bestående av Rune Öfwerman, Georg Riedel och Nils-Bertil Dahlander.


Låtarna är Gerry Mulligans So What och Irwing Berlins Always. Omslagsfoto av Bengt H. Malmqvist.


Lars Gullin Sextet
Den fjärde dagen i Metronome-studion i april 1956 spelade Lars Gullin med en sextett som förutom kvintetten föregående dag också innehöll Arne Domnerus. Det resulterade i två EP-skivor som också blev det sista som Gullin gjorde för Metronome.


Det långa samarbetet, som börjat redan 1950, bröts på Metronomes initiativ pga av Gullins växande drogproblem. Flera spelningar fick ställas in därför att Gullin uteblev eller var oförmögen att spela. Han vistades långa perioder på sjukhus och enligt Metronomes ledning var han för opålitlig för att samarbetet skulle kunna fortsätta. Men mycket skulle å andra sidan också kunna sägas om hur skivbolaget behandlade Lars Gullin, sin största stjärna.


Den här EPn fick ett färgfotografi som omslag, det enda i serien. Det har tagits av Bengt H. Malmqvist


Lars Gullin Sextet
Detta är den sista skivan i sviten av EP som Metronome spelade in med Lars Gullin under fyra dagar i april 1956 - och den sista Metrpnomeskivan över huvud taget med Gullin.


Inspelningen skedde i Metronome-studion på Karlavägen och startade inte förrän efter midnatt. Vi hör samma sextett som på den föregående EPn. På den ena sidan spelar gruppen några ballader i ett medley och fortsätter med Miles Davis Half Nelson på den andra. Lars Gullin spelar här, liksom på de övriga skivorna i sviten, strålande.


På omslagsbilden Lars Gullin med Åke Persson och Arne Domnerus. Foto: Bengt H. Malmqvist.


Lars Gullin Barione Sax
Inspelningarna med Lars Gullin den 23-26 april 1956 gjordes på uppdrag av det amerikanska skivbolaget Atlantic. Gullin spelade in 17 spår, varav Atlantic gav ut 7 av dem på den här LPn som kom 1956.


LPn fick stor uppmärksamhet i USA och var t.ex en av de första jazzskivor som tidskriften Time någonsin uppmärksammat med en artikel. Baksidestexten skrevs av Leonard Feather, där han bl.a spår Gullin stora framgångar i USA om han skulle komma över. Så blev ju dock aldrig fallet, trots flertalet erbjudanden om både engagemang och finansiering.


Designen på Atlantic-LPn gjordes av Marvin Israel och fotot har tagits av Bengt H. Malmqvist.


Lars Gullin Swings
Atlantic gav ut ytterligare 8 spår av inspelningarna i april 1956, men först ett par år senare och på underetiketten East-West. LPn kallades Lars Gullin Swings och gav en mångsidig bild av den svenska jazzstjärnan.


Skivetiketten East-West var en kortvarig historia med bara fyra LP-skivor utgivna. Bland dem ytterligare en svensk klassiker, nämligen Tommy Potters inspelningar med svenska musiker 1956 som först gavs ut av Metronome på tre EP-skivor.


Omslagsbilden på den här LPn har tagits av Bengt H. Malmqvist.


Lars Gullin:

The Metronome Years 1951-1956
Efter epoken Lars Gullin fortsatte Metronome ytterligare några år med att spela in svensk jazz, men övergick sen mer och mer till pop och schlager.


I samband med sitt 25-årsjubileum 1974 gav bolaget dock ut två dubbel-LP med Lars Gullins inspelningar åren 1951-1956. Den första volymen kallades Danny's Dream (bilden) och den andra Manchester Fog.


Dessutom gav man ut ytterligare fem dubbelalbum under samlingstitlarna Swedish Jazz 1949-1961 och Americans in Sweden 1949-1959 där Lars Gullin spelar en framträdande roll på flera av dem. Alla skivorna hade samma omslagsdesign.


Gösta Theselius All Stars: Swedish Jazz

I april 1956, då Lars Gullin under fyra dagar gjorde sina sista inspelningar för Metronome, blev det också en femte dag i rad i skivstudion. Men den dagen gjordes  inspelningarna i Gösta Theselius namn och producent var belgaren Jacques Kluger. Resultatet blev en LP för det udda amerikanska skivmärket Bally, som ägdes av ett företag i Chicago som tillverkade flipperspel och enarmade banditer.


Några nya musiker, som inte varit med tidigare under veckan, dyker upp på den här inspelningen. Bl.a Bengt Hallberg,  Bjarne Nerem och Egil Johansen. Dessutom medverkar Lennart Jansson på baryton tillsammans med Gullin.


Musiken förblev outgiven och i det närmaste okänd i Sverige under många år. Först 1974 gavs den ut på en Gazell-LP. Ytterligare 25 år senare fanns den som bonus CD i Hans Fridlunds bok om jazzfolk på Nalen, Gata Regerings 74.


Lars Gullin Quartet

Session at Midnight
Våren 1956 anordnades en jazzkonsert i biografen City i Gubbängen utanför Stockholm, där Lars Gullin spelade med en kvartett bestående av Rune Gustafsson, Sture Nordin och Robert Edman.


Delar av konserten bandades. En av låtarna, en sju minuter lång version av Lover Come Back To Me, gavs så småningom ut på en EP av Sonet. Det är en de mest sällsynta skivorna med Gullin och musiken har aldrig blivit utgiven på annat sätt.


På skivans andra sida hör vi Reinhold Svensson från samma konsert, med Rune Gustafsson och de andra i kompet. Omslagsfotot har tagits av Bengt H. Malmqvist.


Rolf Billberg Quintet with Lars Gullin
Sommaren 1956 turnerade Lars Gullin en period med Rolf Ericsons amerikanska band. En inspelning från Värnamo Folkets Park finns utgiven på CD av Dragon. Under hösten var Gullin ute i Europa och spelade bl.a med Chet Baker igen. Han sammanstrålade också med Rolf Billberg som nu spelade med Ib Glindemanns orkester i Köpenhamn.


Gullin och Billberg gjorde en inspelning för danska Sonet som kom ut på en EP. Billberg spelar fortfarande tenor och vi hör två svenska själsfränder med ett danskt komp som består av Paul Godske, Poul Gregersen och William Schiöpffe.
Lars Gullin skulle senare skriva skivkontrakt med svenska Sonet och den här musiken finns med på den dubbel-LP, Fine Together, som Sonet gav ut 1973 (se nedan).


Lars Gullin - Åke Persson
I början av 1957 gjorde Lars Gullin några inspelningar för Philips. På den första medverkade Åke Persson och de spelar två låtar med en kvintett. Philips gjorde också kvartettinspelningar med respektive blåsare.


Materialet samlades på den här LPn. Det är en av de första "tolvtummarna" med svensk jazz. Den kom strax efter LPn med Bengt Hallberg (Dinah) som också gavs ut av Philips. Båda är minnesmärken i svensk jazzhistoria, inte minst tack vare sina vackra omslag. Fotograf i båda fallen var Tore Johnson.


Plattan med Gullin-Persson är tyvärr mycket svår att hitta. Den återutgavs visserligen på 1960-talet men då var originalomslaget borta, utbytt mot något mer alldagligt (mindre konstnärligt, mer säljande?).


Lars Gullin Quartet

Lars Gullins kvartettinspelningar för Philips gavs också ut på en EP. Det är det bästa från LPn. Kvintett-sessionen med Åke Persson är den minst lyckade. Gullins och Perssons olika personligheter fungerade inte alltid tillsammans.


Lars Gullin spelar med två olika komp. Allra mest lyser det från en session den 4 mars 1957, då Gullin spelar med Claes-Göran Fagerstedt, Torbjörn Hultcrantz och Sune Spångberg. De fortsatte sen att spela tillsammans under våren, ofta som kvintett med Stig Söderqvist på ventilbasun.


Det var meningen att de skulle turnera i folkparkerna under sommaren, men Lars Gullin hoppade av. I stället kom Bernt Rosengren med och gruppen Jazz Club -57 bildades.


Expressens Elitorkester
På 1950-talet var det populärt att rösta fram elitorkestrar av olika slag. Det fanns Expressens och Estrads elitorkestrar, Jazzkritikernas elitorkester m.fl. Lars Gullin var förstås en given favorit i sådana sammanhang.
Ofta gjordes en skivinspelning med orkestrarna. Gullin var med vid inspelningar 1951 och 1952, som då bara gavs ut på 78-varvsskivor i Sverige.


I januari 1957 gjorde Expressens Elitorkester en inspelning som gavs ut på en EP. Förutom Lars Gullin deltog bl.a Arne Domnerus,  Åke Persson, Hacke Björksten, Bengt Hallberg och Bengt-Arne Wallin. EPn kom på RCA, vilket var Arne Domnerus skivbolag som därför var huvudnumret på skivan. Dompan spelar två låtar med sin kvartett på ena sidan, och två låtar (av fyra inspelade) med Lars Gullin och Elitorkestern på den andra.


Lars Gullin Quintet
Efter grammisen för Philips gjorde Lars Gullin inga mer inspelningar under 1957. Det var ett svårt år för honom och han var i långa perioder intagen på mentalsjukhus. Han hade tidigare gjort en inspelning med Rolf Billberg för danska Sonet och fick i början på 1958 kontakt med Gunnar Bergström som drev den svenska delen av Sonet. Man kom överens om att spela in en LP och skrev ett ettårskontrakt.


Inspelningarna började i januari och pågick till och från hela våren. Först släpptes en EP med två original som spelades in i april med en kvintett. Låtarna är Icarus of the Moon och The Knob och  i kvintetten ingick Jan Allan, Rune Gustafsson, Claes Lindroth och Sune Spångberg.


EPn, med bilden på Lars Gullin framför Grand Hotel i Stockholm, är mycket sällsynt. Foto: Bengt H. Malmqvist.


Lars Gullin Plays
Sonet släppte ytterligare en EP med Lars Gullin innan den planerade LPn gavs ut. Här är det huvudsakligen musik från en session i januari 1958 då Gullin använde samma kvartett (Fagerstedt, Hultcrantz, Spångberg) som vid inspelningen för Philips ett år tidigare. Låtarna är Night in Tunisia, Fine Together och Good Day To You, de två senare original. Även den här musiken finns med på den kommande LP-skivan.


På EPn finns dessutom en duett med Lars Gullin och Rolf Billberg utan ackompanjemang, Sweet and Lovely, som spelades in i maj. Det är ett fantstiskt stycke musik med två likatänkande improvisatörer.


Även denna EP är mycket ovanlig, med sin bild på Lars Gullin framför Karl XII:s staty i Kungsträdgården. Foto: Bengt H. Malmqvist.


The Artistry of Lars Gullin
När Sonet 1958 släppte LPn med Lars Gullins nya inspelningar, kunde man konstatera att skivbolaget sparat det bästa till sist. Dels innehöll skivan ytterligare material utöver det som fanns på EP-skivorna,  bl.a Aesthetic Lady som av många anses som en av Gullins bästa kompositioner, och dels bjöd man på ett album, som för att vara en LP-skiva, var ett överdåd i lyx och påkostade detaljer. Något liknande hade aldrig tidigare givits ut i Sverige.


Upplagan var begränsad till 1000 numrerade och signerade exemplar. Pärmarna var utvikbara som en bok och innehöll inhäftade sidor med text och många fotografier. Texten var skriven av Lars Werner och bilderna var tagna av Sune Spångberg och Gunnar Bergström (omslagsfotot sannolikt taget av Bengt H. Malmqvist). Sonet hade gett ut sin första LP och gjort sitt bästa för att markera vilken stor artist man hade att göra med.


Se ytterligare

200 klassiska
skivomslag,
bland annat

Andy Warhol
Special.




Lars Gullin Fine Together
Efter det ståtliga LP-albumet var det säkert tänkt att samarbetet mellan Sonet och Lars Gullin skulle fortsätta. Men så blev det inte. Gullin fortsatte sin vandring och det blev andra skivbolag som tog över.


Sonet sammanfattade den korta epoken med Lars Gullin i ett dubbelalbum 1973 som kallades Fine Together. Det inleds med tre låtar från 1951 som spelades in för Gazell (Gullins andra session som ledare) och följs av inspelningen med Rolf Billberg i Köpenhamn 1956. Resten av albumet är ägnat inspelningarna 1958.


Förutom en komplett återutgivning av det som då gavs ut, finns här också en del outgivet material. Bland annat en alternativtagning av Gullin/Billbergs duettinspelning av Sweet and Lovely. Den skiljer sig helt från den version som gavs ut på EP.

Omslagsfotot har tagits av Bengt H. Malmqvist.


Stan Getz and his Swedish Jazzmen

Stan in Town
I augusti 1958 gjorde Stan Getz nya inspelningar i Stockholm. Lars Gullin var med på baryton tillsammans med bl.a Benny Bailey, Åke Persson och Jan Johansson. Stan Getz gjorde den här sommaren en lång turné i Sverige, innan han med sin svenska fru Monica bosatte sig i Köpenhamn.


Det var Karusell som gjorde inspelningarna och gav ut dem på två EP-skivor. Det är volym 1 vi ser på bilden, med en nattvy över Slussen i Stockholm. Även volym två har en bild med anknytning till Stockholms gator. En av låtarna heter Stockholm Street, som Lars Gullin skrev särskilt för det här tillfället.


Musiken gavs också ut av skivbolaget Verve på en LP i USA. Den kallades Imported from Europe och märkligt nog valde man en gatubild från Paris på omslaget.


The Lars Gullin Octet

Fine Together
Hösten 1958 mådde inte Lars Gullin bra och spelningarna var få. För 1959 planerades att han skulle göra en serie inspelningar för det svenska skivbolaget Artist. En session kom till stånd i januari med en oktett som bl.a innehöll Rolf Billberg, Harry Bäcklund och Lars Bagge. Inspelningarn avbröts när Lars Gullin fick en inbjudan om att delta i en jazzfestival i San Remo i Italien. Han for dit och kom sen inte hem förrän efter tio månader.


Artist gav ut det hittils inspelade materialet på en EP som innehöll en nytolkning av kompositionen Fine Together som Gullin spelat in för Sonet ett år tidigare. På EPn fanns också nya versioner av For F.J. Fans Only och Merlin samt en helt ny komposition, The Black Rose.
Omslaget har designats av Stig Söderqvist och fotot är taget av Bengt H. Malmqvist.


Gil Cuppini Quintet
När Lars Gullin kom ner till Italien i mars 1959 kände han sig väl omhändertagen. De bästa italienska musikerna kände till honom och var förtrogna med hans musik. Jazzfans visste vem han var. Det gav honom många tillfällen till jobb.  Han sammanstrålade också med amerikanska musiker som Chet Baker, Stan Getz och Gerry Mulligan för gemensamma konserter.  Allt detta fick honom att stanna i Italien året ut.


Den första skivinspelningen gjorde Lars Gullin i Milano redan den 15 mars med den italienske trummisen Gil Cuppini och hans kvintett. Musiken gavs ut på en EP-skiva på skivmärket Astraphon. De båda låtarna (Topsy och I'll Remember April) finns också med på en LP med Cuppini på skivmärket Broadway.


Il Jazz in Italia: 4 Dimensioni
Lars Gullin fortsatte att göra skivinspelningar i Italien, bl.a med pianisten Romano Mussolini. Men framför allt spelade han med tenoristen Gianno Basso och trumpetaren Oscar Valdambrini, som är med på den första inspelningen med Gil Cuppini. De hade också ett eget band tillsammans, med vilket Gullin gjorde skivinspelningar och även spelade med under ett flertal fasta engagemang och på turnér runt om i Italien.


I juni 1959 går han i studion med en italiensk All-Star ensemble och spelar samtidigt in ett par låtar med egen kvartett. En del av materialet finns på den här legendariska och sällsynta samlingsplattan med italiensk jazz, som gavs ut 1960 på italienska RCA Italiana. Den kom som två LP-skivor men också i ett dubbelalbum. På bilden ser vi den andra volymen där Gullins bidrag återfinns.



The Basso-Valdambrino Octet
New Sound from Italy
Lars Gullin hade sin fru Berit med sig i Italien och i april föddes deras son Peter. Båda har vittnat om den familjelycka som rådde under tiden i Italien och om den arbetsro och skaparkraft det gav åt Lars. Han skrev en mängd musik under året, som han använda under lång tid framöver.


På den här LP-plattan, som spelades in i december 1959, har Gullin skrivit två låtar - Peter of April och Fata Morgana. Han har också skrivit flera arrangemang och medverkar som solist. Skivmärket är Jolly och designen har gjorts av Renzo Clerci. LPn gavs också ut i USA av Verve.


Franco Cerri

and his European Jazz Stars
En del av Lars Gullins italienska skivinspelningar har aldrig blivit utgivna. Enligt Pär Rittsels diskografi rör det som inspelningar med bl.a Chet Baker, Tony Scott och George Gruntz. Gullin turnerade en del med Chet Baker och det finns en TV-inspelning bevarad med dem båda. Den är utgiven på DVD av Impro-Jazz.


Några dagar innan Lars Gullin lämnade Italien och for hem till Sverige igen, gjorde han en inspelning med gitarristen Franco Cerri och en europeisk All Star-grupp. Musiken gavs ut på en LP av italienska Columbia. Vi ser Gullin på omslagsbilden tillsammans med de övriga i gruppen.


Lars Gullin Quartet
På julafton 1959 kom den gullinska familjen tillbaka till Stockholm. I januari 1960 fortsatte Lars Gullin inspelningarna för skivbolaget Artist som hade påbörjats ett år tidigare. Den här gången använde han en kvartett med Lars Bagge, Claes Lindroth och Stubben Kallin. De spelar tre låtar på den EP som gavs ut. På en fjärde låt är också Rolf Billberg med.


Lars Werner skriver i baksidestexten att vistelsen i Italien har påverkat Gullins spel. Soundet är mycket starkare nu tycker han, och hans solo har en ny auktoritet med en tryggare och säkrare frasering.
Det gjordes också inspelningar med en oktett de här dagarna, men de blev aldrig utgivna pga av tekniska problem. Ett spår gavs dock ut av Dragon på en LP på 1980-talet och senare också på CD.


EP-skivans omslag är designat av Stig Söderqvist. Fotograf är Bengt H. Malmqvist.


The Swedish Modern Jazz Group

Sax Appeal
I början på februari 1960 gjorde Lars Gullin en inspelning med en grupp som kallades The Swedish Modern Jazz Group. Musiken gavs ut av det lilla skivbolaget Barben på en LP med titeln Sax Appeal. De övriga saxarna spelas av Rolf Billberg, Harry Bäcklund och Allan Lundström och musiken har skivits och arrangerats av Nils Lindberg.


Suverän musik, men det är titeln och det iögonfallande omslaget som gjort skivan berömd. Tyvärr finns omslaget bara på originalpressningen. När skivan gavs ut igen ett tiotal år senare på Telestar var blondinen och saxarna borta och ersatta med något mer städat!


Inte mycket är känt om skivbolaget Barben. Producent var Emil Bourin, som också skrivit en lång baksidestext till Sax Appeal. Fotograf är Stig Forsberg.


Lars Gullin Octet

Blue Mail
Ungefär samtidigt som Sax Appeal spelades in, avslutade Lars Gullin sitt kontrakt med skivbolaget Artist. Det skedde med en oktett-inspelning som gavs ut på EPn Blue Mail. I gruppen ingick bl.a Rolf Billberg, Harry Bäcklund och Bengt-Arne Wallin.


Alla tre låtarna på skivan är nya kompositioner av Gullin. Som framgår av titeln vilar det en blå ton över musiken. Där finns den för Lars Gullin typiska, melankoliska och vackert poetiska melodin The Yellow Leave's Love to the Earh och de två likartade och lite bluesiga Blue Mail och Baritonome.


Se även

Diggat Special


Lars Gullin på cd

Lars Gullin 1959-1960
Lars Gullins tre EP-skivor på Artist gavs 1974 ut på en LP. Inspelningarna gjordes 1959-1960, strax innan resan till Italien och strax efter hemkomsten ett knappt år senare.


Skivbolaget Artist, som ägdes av Nordiska Musikförlaget, var intresserat av att fortsätta samarbetet med Lars Gullin och erbjöd honom att bli producent. Men han avböjde.


Det verkar som om Gullin hade svårt att finna sig tillrätta i Stockholm efter hemkomsten från Italien. Så här beskriver han själv situation i boken Jazz Amour Affair av Keith Knox:
 - Jag var helt ensam och det kändes som om tiden gled ifrån mig, att den var bortkastad... jag gick bara runt på gatorna, jag kunde inte skriva, jag hade inga spelningar.
LP-omslaget har formgivits av Björn Wistisen.


Lars Gullin-Monica Zetterlund

I slutet på 1950-talet gjorde Monica Zetterlund sina första inspelningar på Columbia. En LP och sju EP gavs ut, innan hon i juni 1960 gjorde en åttonde EP som blev hennes sista för Columbia. Lars Gullin var med på inspelningen och EPn gavs ut i bådas namn. Monica Zetterlunds skivkarriär fortsatte sen på Philips.


Lars Gullin har arrangerat två av låtarna och spelar tillsammans med en orkester som också innehåller stråkar. Gullin är den ende solisten vid sidan av Monica Z. Plattan är mycket sällsynt och eftersökt bland samlare.


Lars Gullin Septet
I september 1960 gjorde Lars Gullin en inspelning för det mycket kortlivade skivbolaget Jöns. Han förenade sig med Putte Wickmans sextett och spelade de två kompositionerna Stockholm Street och Our Knob. De gavs ut på den här ovanliga EPn med ett omslag som hade Gullins tryckta namnteckning som enda utsmyckning.


I Putte Wickmans band spelade bl.a Eje Thelin och Harry Bäcklund. Sextetten spelade också in några låtar utan Gullin, som gavs ut på ytterligare en EP. Det tycks vara skivbolaget Jöns enda utgivningar.


För Lars Gullin blev det här hans sista skivinspelning i Sverige på fyra år. Över huvud taget blev tillfällena för honom att spela allt färre. Under 1961 började han söka sig till Köpehamn där han slutligen bosatte sig året därpå.


Eric Moseholm

Two Oscars to Oscar
I januari 1961 är Lars Gullin i Köpenhamn och sammanstrålar med Rolf Billberg. De spelade tillsammans i en kvintett med danska musiker och hade engagemang på bl.a jazzklubben Vingaarden. En radioutsändning från januari finns bevarad och utgiven på en CD av danska Storyville.


Lars Gullin är också med på en skivinspelning som basisten Erik Moseholm gjorde i april 1961. Det är en hyllning till Oscar Pettiford som avlidit året innan. Musiken gavs ut som EP på det danska skivmärket Hit. Inspelningen gjordes med en oktett som bl.a innhöll trumpetaren Allan Botschinsky.


Brew Moore in Europe: Swinget 14
Lars Gullin pendlade en del mellan Stockholm och Köpenhamn under 1961, men är från 1962 permanent bosatt i den danska huvudstaden. Han hade träffat en dansk tjej som han bodde ihop med. Han träffade också den amerikanske tenoristen Brew Moore och de engagerades ofta för spelningar tillsammans på jazzklubben Montmartre. Under en tid var också Rolf Ericson med i bandet.

I månadsskfitet maj-juni 1962 var Gullin och Moore uppe i Stockholm och spelade en vecka på Gyllene Cirkeln med svenska musiker. En månad senare spelade Lars Gullin ensam med en kvartett i två veckor på Cirkeln.
I september spelades den berömda LPn på danska Debut in. På omslaget ser vi Lars Gullin och Brew Moore och i bakgrunden Sahib Shihab, som också är med på skivan tillsammans med i övrigt danska musiker.
Omslagsfotograf är Jack Lind.


Archie Shepp/Lars Gullin Quintet

The House I Live In
Det tycks ha fungerat bra för Lars Gullin under den första tiden i Köpenhamn, men efterhand började jobben tryta även här. Konkurrensen ökade och spelningarna på Monmartre blev allt färre när giganter som Dexter Gordon och Ben Webster flyttade till stan. Det påstås att det enda som till sist återstod för Lars Gullin på Montmartre var jobb som städare och portvakt.


'Under sommaren var han uppe i Stockholm igen och spelade på Gyllene Cirkeln och i november 1963 har han en sista spelning på Montmartre. Det var tillsammans med den amerikanske frijazzaren Archie Shepp. Dansk radio gjorde en upptagning som 1980 gavs ut på LP av skivbolaget SteepleChase.  

Lars Gullin försöker utmana Shepp, men frågan är om han lyckas. En del anser det, medan andra bara tycker sig höra ett rop på hjälp.


Lars Gullin with Strings
Lars Gullin var tillbaka i Stockholm i början på 1964. Rolf Billberg hade också återvänt och de började spela alltmer tillsammans. I februari spelar de med en gemensam kvintett två veckor på Gyllene Cirkeln, varifrån några låtar finns utgivna på CD av Anagram. Gullin träffar också producenten Gunnar Lindqvist på EMI som vill ge ut en LP med delvis nytt material som Gullin skrivit i Köpenhamn.


Materialet, bl.a kompositionen Portrait of my Pals, framförs först vid en konsert påsken 1964 på Moderna Museet som arrangerades av musikerorganisationen Emanon. Lars Gullin och Rolf Billberg är huvudsolister och de backas upp av stråkar och en grupp jazzmusiker.
Konserten spelades in men gavs inte ut på skiva förrän 1980, på den här LPn på Sonet. Den är producerad av Keith Knox. Omslagsfotot har tagits av Nils Edström.


Lars Gullin

Portrait of my Pals
Återkomsten till Stockholm våren 1964 innebar en konstnärlig vändpunkt för Lars Gullin. I juni spelade han in den planerade LP-skivan för EMI-Columbia. Han framför sex egna kompositioner - den nygamla Prima Vera/Manchester Fog och fem helt nya. Han backas upp av bl.a Rolf Billberg och Jan Allan samt en stråksektion.


LPn är den första av sex som Gunnar Lindqvist producerade med Gullin. Det är hans första egna skiva på fyra år och den blev en lysande comeback för honom. Han hyllades som den störste konstnären i svensk jazz. Skivan tilldelades också OJ:s Gyllene Skiva för årets bästa.


Omslagsfotot har tagits av Bo Trenter, som också tagit den svit fina svartvita bilder från inspelningen som finns på omslagets baksida.


Lars Gullin på Gyllene Cirkeln
Framgången för Lars Gullin med Portrait of my Pals ledde till att han bokades in med stråkar och allt på Gyllene Cirkeln för ett två veckors engagemang i december. Det var ett stort och våghalsigt arrangemang som blev ganska struligt för alla inblandade, men trots allt en stor musikalisk framgång. Alla kunde höra att Lars Gullin var mycket inspirerad och de flesta var överens om att han aldrig varit bättre.


Gunnar Lindqvist på EMI spelade in det mesta på en egen liten bandspelare. Men det dröjde ända till 1979 innan han gav ut musiken på skiva. Då kom den här LPn som innehåller valda delar av Gullins solon. På skivan finns också ett par nummer från Lars Gullins nästkommande engagemang på Gyllene Cirkeln, på nyåret 1965. Då spelade han med en kvintett som bl.a innehöll Harry Bäcklund och Staffan Abeleen.
Omslagsfotot har tagits av Kurt Berggren.


Lars Gullin Live!

Trots de konstnärliga framgångarna vid mitten av 1960-talet blev det närmsta åren jobbiga för Lars Gullin. Det kärva jazzklimatet gjorde att spelningarna var få och dessutom hade han många sociala problem att brottas med. Det var inte längre narkotika, eftersom han fick metadon på recept, utan bostadsproblem, ekonomi och sådana saker. 1966 flyttade han med familjen till Moshult i Småland där de boddde i ett fallfärdigt hus i drygt fyra år under mycket besvärliga förhållanden. Han hade enstaka ströjobb i Stockholm och Småland. Mot slutet av 1960-talet fick han statlig konstnärslön på livstid, vilket blev en ekonomisk vändpunkt för honom.


Nästa LP-skiva kom ut 1969 på EMI Columbia. Den innehåller liveinspelningar som gjordes under sommaren på Stockholmsterassen och Narrenteatern. Här spelar Gullin med en kvartett/kvintett som innehåller bl.a Bernt Rosengren och Lalle Svensson. Omslagsbilden är tagen av Gunnar Lindqvist.


Lars Gullin Freedom
En udda EP-skiva som Lars Gullin spelade in i Eksjö sommaren 1969. Han spelar solopiano i de egna kompositionerna Freedom, Aesthetic Lady, Decent Eyes och Prima Vera. I ytterligare en melodi medverkar sångare från Örerbromissionens Bibelskola. Skivmärket heter Falk.

Marlene Widmark - Teddy Wilson
I Let A Song Go Out Of My Heart
Spelningarna i Stockholm sommaren 1969 innebar en strålande comeback för Lars Gullin. Han var tillbaka på scenen i huvudstaden och ingen kunde förstå vad han gjort i Småland så länge. Han gjorde flera bejublade framträdanden under sommaren, bl.a med Lee Konitz på Gyllene Cirkeln. Men Lars återvände till Småland och flyttade med familjen till ett nytt hus i Visselfjärda.


I april 1970 medverkade Lars Gullin på en LP med sångerskan Marlene Widmark och pianisten Teddy Wilson. Den är utgiven av EMI Odean och producerad av Gunnar Lindqvist. Han har gett sångerskan en fantastisk uppbackning med musiker som Roffe Ericson, Bernt Rosengren och Bjarne Nerem, utöver Gullin och Teddy Wilson. Arrangemangen är skrivna av Ove Lind och Lars Gullin spelar flera fina solon, bl.a i titellåten.
Omslagsfotot har tagits av Thomas Hunter.
 


Se ytterligare

200 klassiska
skivomslag,
bland annat

Andy Warhol
Special.




Lars Gullin

Jazz Amour Affair
Under 1971 arbetade Lars Gullin mest med att komponera. Bl.a skrev han sviten Jazz Amour Affair som man gjorde flera försök med att spela in under året. I mars 1971 hade man ett färdigt resultat som kunde ges ut. Gullin spelar med Norrköpings Symofoniorkester och en septett som innehåller bl.a Rolf Ericson, Bernt Rosengren och Lars Sjösten.


Skivan gavs ut på EMI-Odeon. Omslagsteckningen har gjorts av Gullins dotter Poulina.


Lars Gulin Like Grass
Ända seden mitten av 1960-talet var Lars Gullin hämmad i sitt spelande av tandproblem. Under ett par av de år som nu följde, spelade han därför bara piano. Han kunde dock under de sista åren av sitt liv återvända till saxofonen.


I augusti 1973 spelade Lars Gullin in den här pianoplattan på EMI Odeon. Han spelar både gamla och nya kompositioner i olika kombinationer - solo, duo, trio och med en kvintett som består av Lee Konitz, Bernt Rosengren, Red Mitchell och Island Östlund. Titelnumret är en femsatsig svit för piano och bas.


Omslagsdesignen har gjorts av Folke Müller och fotot har tagits av Rolf Nilsson.


Se ytterligare

200 klassiska
skivomslag,
bland annat
Andy Warhol Special.



Lars Gullin Bluesport
I september 1974 var Lars Gullin tillbaka i skivstudion och spelade återigen barytonsax. LPn Bluesport innebar en förnyelse i flera avseenden. Det är ett nytt sound i saxofonen, som är både kraffullare och varmare än tidigare och kompositionerna och arrangemangen har en ny frisk känsla som är utåtriktad och samtida.


Lars Gullin backas upp av blåsare som Bernt Rosengren och Maffy Falay och ett komp som bl.a innehåller slagverkaren Okay Temaz.


Albumet kom ut på EMI Odeon och är producerat av Gunnar Lindqvist. Omslagsfotot har tagits av Gunnar Smoilansky.



Se även

Diggat Special


Lars Gullin på cd


Lars Gullin Quintet in Concert
featuring Bernt Rosengren

Tiden efter inspelningen av Bluesport var en aktiv period för Lars Gullin. Under hösten -74 och under 1975 hördes han vid en rad tillfällen i Stockholm och på andra håll i landet, ofta tillsammans med en kvintett som innehöll Bernt Rosengren, Lars Sjösten, Björn Alke och Fredrik Norén.


Det är dessa fem som vi ser på omslaget på den LP som 1984 gavs ut på skivmärket Storyville. Bilden är tagen i maj 1975 vid Brandenburger Tor i dåvarande Östberlin. Gruppen gjorde en veckolång turné i Östtyskland och musiken är inspelad under en konsert i Berlin som radiosändes.
Omslagsfotot har tagits av Rolf Nilsson.



Klassiska
skivomslag

Special

Charlie Parker

Lars Gullin

Aeros Aromatic Atomica Suite
Lars Gullin spelade in sin sista skiva i februari 1976. Han dog i maj samma år. LPn gavs ut efter hans död av EMI med Gunnar Lindqvist som producent.

Omslagsmålningen har gjorts av Lars Gullins fru Mailis.
Aeros Aromatic Atomica Suite består av tre delar och spelas av Radiojazzgruppen med Gullin och Bernt Rosengren som huvudsolister. Lars Gullin var själv mycket nöjd med resultatet och skivan hyllades också som ett mästerverk och en höjdpunkt i hans karriär.
Under våren var han ute på en turné i Västsverige som tycks ha varit dåligt organiserad och förenad med bl.a ekonomiska problem.


Turnén blev för mycket för Lars. Han var sjuk och fick flera kvävningsanfall. Den 17 maj föll han ihop i hemmet och avled. Han blev bara 48 år gammal.


Klassiska skivomslag med Lars Gullin är utvalda och kommenterade av Torbjörn Sörhuus.

Se även 53 vinylomslag med Charlie Parker


JAZZNYHETER AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ JAZZBÖCKER PORTRÄTT PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR