Evenemang Aktuellt Diggat på skiva Jazz i tryck Jazzporträtt, Jazzhistorik Klassiska skivomslag Länkar
Ny DIG-sida:
Klassiska
skivomslag
Monica Zetterlund:
Vår främsta jazzsångerska
-och mycket, mycket mer!
Monica Zetterlund var vår främsta jazzsångerska, men även en mångsidig och strålande skådespelerska och revyartist.
Det stora internationella jazzgenombrottet fick hon i mitten på 60-talet efter sitt skivsamarbete med den amerikanske pianisten Bill Evans. Här hemma hör tolkningen av västeråstrumpetaren Lars Färnlöfs Att angöra en brygga till de absolut största favoriterna.
Monica Zetterlund gick tragiskt bort 12 maj 2005. Hon blev 68 år.
Knappast någon svensk artist har kunnat visa upp en sådan bredd som Monica Zetterlund. Hon fick sitt genombrott som jazzsångerska i slutet av 50-talet, när hon hoppade in på Nalen som gästartist med Arne Domnérus orkester. Det Nalen som hon också kom att kalla sitt andra hem.
Redan i januari 1959 gör den då 22-åriga Monica Zetterlund sin första längre utlandsresa som sångerska. Den går till London där hon lanseras som ”The Swedish Sensation”.
Året därpå är hon mogen för USA och vår svenske jazzradioröst Claes Dahlgren rapporterar hem om musikaliska framgångar. Hon spelar också in en skiva med amerikanska toppmusiker som Zoot Sims och Thad Jones. Av någon anledning ges den dock ut först 35 år senare och då med titeln ”The Lost Tapes”
Beppe, Hasse & Tage
Då var det förstås engelska texter som gällde men här hemma dyker Beppe Wolgers tidigt upp Monicas liv och han är mannen som förser henne med svenska texter som fungerar i alla tänkbara sammanhang. Två exempel är Va e´ de´där, som baseras på en jazzfunkhiten Dat dere, och Sakta vi gå genom stan. Den sistnämnda hör till Monicas allra största skivfavoriter.
Hennes första stora framgång, utanför jazzscenen, blir i Beppe Wolgers Börsenshow Farfars Gladbarn, där hon framträder med Lissi Alandh, Sonya Hedenbratt och Monica Nielsen-
Det är Monicas förmåga att tolka svenska texter och naturliga, självklara scennärvaro som gör att hon upptäcks av Hasse och Tage. Och tillsammans med de två oslagbara revymästarna får hon vara med om att skapa svensk nöjeshistoria. I deras sällskap debuterar hon med Gröna Hund 1962 och fortsättningsvis kan hon bland annat ses och höras i Hålligång, Gula Hund, Spader Madame, Glaset i Örat och Svea Hund. Men hon gör även revysuccé med Povel Ramel, Beppe Wolgers och Kar de Mumma.
Att angöra en brygga
Men trots de stora revyframgångarna är det jazzen som hela tiden ligger Monica varmast om hjärtat. Sommaren 1963 drar hon exempelvis iväg med pianisten Staffan Abeleens kvintett på en repetitionsresa till Korsika, som följs av en folkparksturné. Bandets trumpetare är den 21-årige västeråsaren Lars Färnlöf, som redan då är en utsökt kompositör.
Men framför allt kommer Lars senare att förse Monica med några av hennes absoluta favoritmelodier. Farfars vals sjunger hon in 1965 med Staffan Abeleens och Lars Färnlöfs grupp och kort därefter är det dags för Att angöra en brygga. Det är Lars som fått uppdraget av Hasse och Tage att skriva ledmotivet till Svenska Ords film. Hasse och Tage skriver texten och Monica sjunger in melodin. Det blir en av Monicas största succéer och är fortfarande en av de mest älskade melodierna. I den fantastiska filmen spelade ju också Monica en av huvudrollerna.
Samarbetet mellan Monica Zetterlund och Lars Färnlöf fortsätter under åren och bland annat framträder de två tillsammans på Village. På Färnlöfskivan Blå, 14 hyllningar till en låtskrivare, som släpps hösten 1992 är Monica en av de artister som tolkar hans melodier. Hon har valt Ingenting (orig, Not to forget) med text av Lars Forsell.
Inlevelse och melodisk känsla
Monica Zetterlunds sångproduktion är enastående. Med sin tajming, inlevelse och melodiska känsla har hon med samma naturlighet kunnat ta sig an alla tänkbara kompositioner, texter och rytmer. Skivsamarbetet 1971 med Monica Dominique på skivan Monica-Monica resulterar bland mycket annat i de underbara tolkningarna av Gustaf Frödings dikt I valet och kvalet och Olle Adolphsons Trubbel. 12 år senare ägnar hon en hel LP åt den senares sånger och texter. Men här finns också högst minnesvärda inspelningar med Red Mitchells trio, Radiojazzgruppen och Thad Jones-Mel Lewis stora orkester.
Bill Evansskivan en höjdpunkt
Men för de flesta av oss jazzvänner är ändå höjdpunkten i Monica sångkarriär den inspelning hon gör med amerikanske pianisten Bill Evans och hans trio 21 augusti 1964. Under sitt engagemang på klubben Gyllene Cirkeln har Bill och Monica funnit varandra musikaliskt och man har kommit överens om att göra en gemensam skiva.
Under några eftermiddagstimmar åstadkommer man något av det bästa som spelats in på svensk jazzmark. LP-titeln blir Waltz for Debby efter Bill Evans komposition,
som med Beppe Wolgers text blir Monicas vals. Bland övriga skivspår finns även underbart fin Jag vet en dejlig rosa, som då arrangerats av Bill Evans.
35 år senare tar Monica skivfarväl och det med just en hyllning till Bill Evans Bill Remembered är skivtiteln och förutom hon tillägnar albumet sin pianovän passar hon även på att lansera några av sina absoluta svenska favoriter på det instrument hon ändå älskade mest, nämligen tenorsaxen. Solisterna var Ulf Andersson, Nisse Sandström, Tommy Koverhult, Bernt Rosengren och Anders Lindskog.
Guldbagge och TV-succé
Det finns hur mycket som helst att minnas av jazzsångerskan Monica Zetterlund, som föddes 20 september 1937 i värmländska Hagfors. Ett av många bevis på jazzvärldens uppskattning fick hon under förra årets Swedish Jazz Celebration då hon på Nalen tilldelades det internationella Django d´Orpriset Master of Jazz. Monica hade då, på grund av sin sjukdom, i många år varit rullstolsburen men fanns på plats på Nalen, där hon hyllades av publiken med en lång, stående ovation.
Det finns förstås också massor att säga om Monica som film- och TV-aktris. Hon tilldelades bland annat Guldbaggar för sina filmroller som Ulrika i Utvandrarna/Invandrarna och Anna i Äppelkriget . Och vi som haft det goda omdömet att spela in TV-serien Söderkåkar kommer garanterad att ha många fortsatta trevliga kvällar i sällskap med hembiträdet Malin och hennes replik ”Ja, se karlar dä ä mitt liv de sä.”.
En hel del om Monicas långa och innehållsrika karriär finns samlat i hennes bok Hågkomster ur ett dåligt minne, som gavs ut 1992. Där hon då på sitt eget sätt berättar om sina möten med artister och vänner som Miles Davis, Stan Getz, Marlon Brando, Sammy Davis, Earl Hines, Arne Domnérus, Beppe, Hasse & Tage etc.
Lingonris i cocktailglas
Men den som bäst beskrivit Monica Zetterlund är hennes vän och mentor Tage Danielsson som formulerat sig så här:
En nattklubbsdrottning
doftande av logar.
Ett lingonris som satts
i cocktailglas.En blond negress från
Värmlands huldraskogar.
Text och foto: Gunnar Holmberg
Artiklar om trumpetaren
och kompositören
Lars Färnlöf (1942-94),
som bland annat skrev
Att angöra en brygga.
Artiklar om
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Lars Erstrand
Lars-Göran Ulander
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
The Stoner/Nils Berg
Torbjörn Zetterberg
| DIG Jazz! |
Övriga sidor: |
| Evenemang 2008 |
| Klubbjazz |
| Mälarkalendarium |
| Aktuellt |
| Nytt om band |
| Diggat på CD |
| Diggat på DVD |
| Artiklar.start |
| Jazzhistorik |
| Jazznytt i tryck |
| Klassiska skivomslag |
| Länkar |
Ny DIG-sida:
Klassiska
skivomslag
Då Monica Zetterlund så tragiskt gick bort den 12 maj 2005 förlorade den svenska jazzen och även nöjesvärlden i övrigt en av sina genom tiderna största profiler. Monica var folkkär och hade en stor publik i flera läger.
Göran Olson har valt att i huvudsak betrakta hennes karriär inom jazzmusiken trots de lysande insatserna med Hasse Alfredson & Tage Danielsson och gestaltningar i starka filmroller.
Monica var värmländska, född i Hagfors den 20 september 1937 för att vara exakt. Efternamn då, Nilsson. Hon var bara en ung nog så alert smal flicksnärta med sinne även för idrott när hon via hemmets grammofon kom i kontakt med jazzsång. Sångerskor som Billie Holiday, Sarah Vaughan, Peggy Lee och Ella Fitzgerald slukades. Pappa Bengt som var målare men som även hade haft en skivaffär såg naturligtvis till att det fanns jazzskivor på plats för spisarstunderna. Snabbt blev det också refrängsång i den dansorkester som pappan var med i. Fjorton år var 
hon visst vid debuten. Strupen kom senare att luftas i Kjell Karlssons och Ave Lundells orkestrar.
Inhopp med JayJay Johnson
Sommaren 1957 kom den amerikanske trombonisten Jay Jay Johnsons quintet på Sverigeturné. Monica fick chansen att sjunga med gruppen där tenoristen Bobby
Jaspar, pianisten Tommy Flanagan, basisten Wilbur Little och trumslagaren Elvin Jones ingick. Det gav mersmak och en karriär kunde skönjas. 1 september 1957 arrangerades i Hagfors den så kallade Eldfesten. Dit hade Ib Glindemans orkester från Köpenhamn engagerats. Monica var givetvis på plats och med sig i handväskan hade hon en demo som hon sjungit in med lokala musiker. Den fick en av killarna i bandet. När den spelades upp för Ib var saken klar – Monica måste komma ned till Köpenhamn.
Med på demon var Moonlight In Vermont som jazzkillar brukade kalla för Månsken i Värnamo. Här hördes tydligt Monicas influenser från Billie Holiday. Hennes beundran för Sarah Vaughan märktes i Cole Porters I´ve Got You Under My Skin.
I februari 1958 gjorde Monica sin första professionella studioinspelning – då var hon redan i Köpenhamn. Telefonistjobbet i Hagfors var till ända. Nu tillhörde hon Glindemans mannar. Darn That Dream och He´s Funny That Way är några av de sånger som kom ut på EP. Monicas fantastiska jazzfrasering och närhet till textmaterialet gjorde henne omedelbart till en nordisk jazzdrottning. Den titeln har ingen tagit ifrån henne.
Dompan lockade till Nalen
Nu hade även Monicas kvaliteter nått Stockholms jazzvärlds inre cirklar. Ett par veckor efter studiobesöket anlände Arne Domnérus med basisten och skivbolagsbossen Simon Brehm till Köpenhamn för att kolla tjejen som sjöng på nattklubben Exalon. Arne ville ha upp Monica till Topsy Lindbloms jazzlokus Nalen medan Simon ville göra om henne till schlagersångerska trots att han redan hade Lill-Babs i sitt stall. Monica avböjde dock Simons förslag, till jazzpublikens fromma kan man uttrycka det. Det blev Nalen istället. Bättre kunde det inte bli för den snabbfotade Monica som hade idrotten i blodet tills jazzbacillen bet sig fast i värmlandshuldran som av Tage Danielsson bland annat skänktes epitetet En nattklubbsdrottning doftande av logar.
Snabbt framme var också Columbia som spelade in LP:n Swedish Sensation som Gunnar Svensson hade arrangerat för ett stort band där amerikanske trumpetaren Benny Bailey ingick. Spring Is Here och Easy Living spelades av en mindre grupp. Där lierar sig Monica med en av den tidens mest uppmärksammade trumpetare, Donald Byrd.
Musikaltolkningar
My Fair Lady Monica var titeln på en EP från vintern 1959 där Monica sjöng nummer ur musikalen My Fair Lady. Här hade texträven Gösta Rybrant satt den svenska texten. På hösten samma år uppmärksammades Monica med albumet Halleluja,
I Love Him So. Det gällde att segla på medvinden från Ray Charles hits. I USA hade Mel Tormé och Frances Faye spelat in George Gershwins Porgy And Bess och här hemma ville vi inte vara sämre. Monica och Carli Tornehave fick så göra några av operans melodier med åtsittande arrangemang av Gösta Theselius. Här kan man märka att Monica från början hade en förvånansvärt stark stämma som dock planade ut med tiden.
Hösten 1959 gästspelade Monica i London och sedan bar det av till USA. Tre månader var hon over there. Hon sjöng bland annat på jazzklubben Basin Street East i New York och hon kom att framföra I Can´t Give You Anything But Love i Steve Allens show. Arrangemanget hade George Shearing skrivit – Les Browns orkester backade upp. En skiva spelades också in men tejpen kom på avvägar. Efter trettiofem år kom skivan ut under namnet The Lost Tapes. Tenoristen Zoot Sims och trumpetaren Thad Jones förgyllde sånginslagen. Men det där riktiga genomslaget lät vänta på sig.
Efter Porgy & Bess kom, fortfarande på EP - format, Love Lips där Gösta Theselius melankoliska In The Fall konverterade till Your Love Was Sprung On Me. Att märka är att Bengt Hallbergs Love Lips hade fått text av skådespelerskan Signe Hasso. Arne Domnérus flikas in med ett ypperligt solo. I Jimmy Luncefords & Sy Olivers sällan hörda Dream Of You blir Monica förförisk i sin vampiga roll. Den snabbare If I Could Write A Book visar vilken fantastisk jazzkänsla hon hade när hon schvungfullt improviserar över texten. Tala om klass! Att Niklas Rådström längre fram i tiden formade devisen ”blott Sverige en sådan sångerska har” hade redan här ett berättigande.
Med Lars Gulllin och stråkar
När EP:n Med Andra Ord kom i oktober 1960 delade Lasse Bagge och Lars Gullin på ledarskapet. Båda hade skrivit in smekande stråkar. Fly Me To The Moon konverterade till Med Andra Ord i Gösta Rybrants text. Övriga melodier var Detour Ahead, Get Out Of Town samt Don´t Dream Of Anybody But Me. Den senare känd som Neil Heftis Li´l Darlin´. Kompet bestod av Bagge piano, han spelade också fagott i Heftis komposition. Claes Lindroth var basist och trumslagare var Jack Norén som hade lämnat Chicago för en vinglig folkparksturné med Monica.
1962 kom Ahh ! Monica där tio melodier med enbart svensk text spelades in. Sjunga jazz på svenska hade ingen vågat förut, inte Monica heller. Men nu var tiden mogen då landet hade begåvats med många textskrivare av hög klass. Olle Adolphson, Peter Himmelstrand, Björn Lindroth, Owe Thörnqvist och Beppe Wolgers hade alla material med på den revolutionerande skivan som hade fått klädsamt åtsittande arrangemang av Georg Riedel. Sakta Vi Gå Genom Stan, den svenska varianten på Nat King Cole-hiten Walking My Baby Back Home förlöste indirekt svenska språket som nu fick in en rejäl fot i jazzen. Owe Thörnqvists Mister Kelly hade alla de ingredienser i sig som byggs upp kring den mytomspunna klubbatmosfären. Beppes texter hade Monica prövat året före på Hamburger Börs i kabarén ”Klappa Din Hand”. Här var också en likasinnad broder med, Per Rådström.
Bill Evans en karriärpeak
I London 1964 spelade Monica tillsammans med pianisten Bill McGuffies quartet in Make Mine Swedish Style men där var det engelska texter för hela slanten.
Peaken i Monicas karriär kom samma år när hon tillsammans med pianisten Bill Evans trio i augusti lirkade fram Waltz For Debby. Bas spelade Chuck Israels och trumslagare var Larry Bunker. Producent när Philips spelade in var Göte Wilhelmsson. Svenskan användes i Jag Vet En Dejlig Rosa, Monicas Vals, Vindarna Sucka – en folkmelodi från Dalarna som Evans arrangerade samt Om Natten Är Alla Änkor Grå … Olle Adolphson hade skrivit musiken, C F Reuterswärd hade textat. Plattan är ett imponerande lagarbete där Bills Evans känsliga fingrar följer Monicas lockande intimitet. Man kan också vända på det om man så vill.
En mer lyckad kombination i genren har knappast spelats in i en svensk studio. Här visade Monica den internationella klass som hon kunde nå – speciellt på 60 – och 70talen. Hon var en lysande historieberätterska vilket även kom att ge lagrar på kabaré-revyscenen och på vita duken.
Föll för Färnöfs musik
Att Monica föll för trumpetaren och kompositören Lasse Färnlöfs melodier är inte svårt att förstå. Bland annat arbetade Monica med Lars i Staffan Abeleens grupp – hon var då gift med gruppens basist Göran Pettersson. Att Angöra En Brygga blev
ledmotivet i filmen med samma namn som Tage Danielsson regisserade 1965.
Farfars Vals var en annan melodi som hon kom att tolka. Monica som valde kräset passade perfekt in i Povel Ramels ordlekarverkstad, Stickan Anderssons text till Little Green Apples, Gröna Små Äpplen satt också perfekt.
Tage Danielssons översättningar av melodier med anknytning till Blossom Dearie var också pärlor. Hej Man, Du Som Stackoch På Lyckans Smala Hav samt Så Skuggar Jag Dig sjöng hon in till Lasse Bagges orkester. Gustaf Frödings Elin I Hagen fanns också med. Värmlandsjäntan hade upptäckt att Fröding i botten hade en porlande jazzådra. Ihop med pianisten Jan Johansson gjorde hon jazz av I Valet Och Kvalet. Lars Bagge var under många år hennes pianist, hans finstilta arrangemang gav den stundtals nog så nervösa Monica trygghet. Basisten och Monicas tredje make Sture Åkerberg fanns också i närheten.
1972 kunde man njuta av Monica tillsammans med hennes dåvarande sambo, den amerikanske pianisten och kompositören Steve Kuhn på skivan Chicken Feathers där Steves melodier lyfts fram. Monica kom även att medverka vid Melodifestivalen vid två tillfällen. 1963 vann hon den svenska uttagningen med Bobby Ericssons En Gång I Stockholm . En mycket bra melodi som förtjänar att minnas men som definitivt inte passade den europeiska jurykåren. Det blev ett bottennapp.
Kände för Trubbel
Olle Adolphson hade en given plats i Monicas repertoar och 1983 kom skivan Monica Zetterlund sjunger Olle Adolphson där Lasse Bagges penna ritade inramningen. En melodi som hon verkligen kände för var Trubbel. Den socialidylliska Siv Och Gunde och Nu Är Det Gott Att Leva passade också in i Monicas mönster. Lars Gullins melodiösa kompositioner satt väl i hennes lite återhållsamma framtoning.
Med Thad Jones & Mel Lewis orkester sjöng hon 1976 in Gullins Silhouette och Happy Again. På samma skiva fanns också en vacker tolkning av Jimmy van Heusens The Second Time Around.
Åren därefter blev det inte många inspelningar av jazzkaraktär. For Lester And Holiday med pianisten Horace Parlan, basisten Red Mitchell och tenorsaxofonisten Nisse Sandström kom till hemma i Reds bostad. Därefter blev det ytterligare några skivor med Monica men då hade hennes röst avtagit i styrka och intonationsmässigt hade hon uppenbara besvär vid sidan av sina fysiska.
Men 1996 hade de försvunna tejperna från 1959 återfunnits och skivan The Lost Tapes från Bell Studios kom äntligen till skott. Bland medspelarna trumpetaren Thad Jones, tenoristen Zoot Sims och pianisterna Jimmy Rowles och Jimmy Jones. Därmed mötte man åter den unga gamla Monica som jag vill minnas henne.
Göran Olson
(Artikeln är publicerad i STIM/Svensk Musiks årsbok Svensk Jazz 2005/06)
Några exempel på
jazziga EP. LP- och CD
med Monica Zetterlund:
Jazzevenemang Aktuellt Diggat på skiva Jazz i tryck Jazzporträtt,start Jazzhistorik Klassiska skivomslag Länkar