DIG-Music

Fredrik Ljungkvist var 2004 års Jazz i Sverigeartist och dessutom av P 2-radion hedrad med en Jazzkatt. Vid Swedish Jazz Celebration 2005 i Malmö tilldelades Fredrik ytterligare två Jazzkatter. Han utsågs till Årets jazzartist och hans YunKan5 blev Årets jazzgrupp.

Den mångsidige saxofonisten, klarinettisten och spelmannen är flitigt verksam i flera olika grupper. Han gillar helst musik med fria tyglar, vilket gäller såväl med egna Yun Kan 5 som med norsk-svenska gruppen Atomic.

2004 var ett händelserikt år för saxofonisten, klarinettisten och kompositören Fredrik Ljungkvist. Som årets Jazz i Sverigeartist kom han ut med ny cd och dessutom hedrades han vid vårens Swedish Jazz Celebration med en Jazzkatt av P 2-radions jazzjury. Flera utlandsturnéer har han också hunnit med tillsammans med den svensk-norska jazz- och improvisationsgruppen Atomic, där då den till USA var speciellt minnesvärd.

– Vi reste runt två och en halv vecka och hann under den tiden spela på 15 olika ställen, berättar Fredrik, just hemkommen från en festivalspelning i Spanien. Mottagandet var verkligt positivt, framför allt på de klubbar som hade mer rockkaraktär. Över huvud taget tycks den här gruppen gå hem mycket bättre i utlandet än här hemma, där vi av någon anledning har få engagemang.

Vill skapa eget sound

Atomic har varit verksam i tre år och består, förutom Fredrik, av trumpetaren Magnus Broo, pianisten Håvard Wiik, basisten Ingebright Håker Flaten och trumslagaren Paal Nilssen-Love. Den sistnämnde och Fredrik kom även att mötas under Perspectives 2004 i Västerås, där de två framträdde i en för den här festivalen tillfälligt hopsatt grupp med amerikanska pianisten Marilyn Crispell och basisten Palle Danielsson.

– Det var verkligen spännande, konstaterar Fredrik. Palle har jag förstås spelat med tidigare, däremot aldrig med Marilyn Crispel. Det blev ett musikmöte med fria tyglar, vilket jag gillar allra bäst.

Det ger förstås Fredrik också sig själv och sina medmusikanter i gruppen Yun Kan 5, som alltså spelat in årets Jazz i Sverigeskiva (Caprice). Där hans egna korta programförklaring är ”musik i balans mellan fritt och bundet”. Ett originellt inslag i kvintettsättningen är Fredriks medblåsare, tubaspelaren Per-Åke Holmlander, som såväl klang- som solomässigt sätter en alldeles speciellt prägel på musiken.

– Man vill ju alltid skapa ett eget sound såväl i sitt egna spel som i gruppens, säger Fredrik. Och med Per-Åkes tuba bildas onekligen unik och annorlunda klangbild. Dessutom har vi spelat en hel del tillsammans i olika sammanhang, bland annat med Mats Gustafsson och Position Alpha, och fungerat fint ihop

– Så när jag nu fick chansen att spela in den här skivan kändes det naturligt att bygga ut min ordinarie trio med ytterligare några musiker. Yun Kan 3 med basisten Mattias Welin och trumslagaren Jon Fält förstärktes alltså till Yun Kan 5 med pianisten Klas Nevrin och Per-Åke Holmlander.

– Vi fann också varandra direkt kemiskt och musikaliskt. Men det är ju fortfarande ett färskt band och vi ser fram mot vår Jazz i Sverigeturné i höst då vi får möjlighet att vidareutveckla musiken.

Pappas skivsamling inspirerade

Man talar ju alltid om saxofonisten Fredrik Ljungkvist. Men på nya skivan, liksom vid festivalkonserten i somras på Skeppsholmen, imponerades man i lika hög grad av klarinettisten Fredrik Ljungkvist. Är klarinetten en ny instrumentfavorit?

– Jag har varit förtjust i klarinettsoundet alltsedan jag första gången hörde Jimmy Giuffre Jag började pröva på att spela klarinett för så där en tio år sedan och konstaterade då att det var väldigt svårt. Men jag har tragglat på helt på egen hand och klarinetten känns nu som en lika självklar del av mitt spel som saxofonerna.

Jimmy Giuffres bekantskap gjorde Fredrik i pappa Håkans digra skivsamling, där han även hittade tidiga inspirationskällor som Gerry Mulligan, John Coltrane och Wayne Shorter. Ja, i samlingen var också den så kallade frijazzen representerad med bland annat Anthony Braxton. Det var också i pappans sällskap han fick chans att lyssna på de amerikanska solister och grupper som gästade hemmastaden Lidköping med omnejd.

Så det var en ganska så naturlig väg för Fredrik att söka in på jazzutbildningen på Skurups Folkhögskola och sedan gå vidare till Musikhögskolan i Stockholm. Där månginstrumentalisten och mångmusikanten Roland Keijser fick stor påverkan på Fredriks fortsatta utveckling.

– Roland har varit oerhört viktig för mig, erkänner Fredrik. Bland mycket annat fick han mig att inse hur nödvändigt det är att alltid vara nyfiken på nya klanger, rytmer och möjligheter.

En tidig, värdefull erfarenhet blev också tiden i trumslagaren Fredrik Norén Band

– Fredrik brinner verkligen för jazzen Dessutom har han förmågan att kunna dela med sig av alla sina erfarenheter och är hela tiden uppmuntrande. Så det var en lärorik tid med mycket spelningar.

Perioden med Fredrik Norén Band finns cd-dokumenterad på One day in May (Mirrors). Den spelades in 1995 och ungefär samtidigt kom också Fredrik Ljungkvist ut med sin första egna cd Fallin´ papers (Dragon).

Supergrupp som försvann

Men före engagemanget hos Fredrik Norén ingick faktiskt Fredrik Ljungkvist i en ung, fräck konstellation som med all rätt skulle lanseras som ”supergrupp” om den återuppstod. Jazz Furniture kallade man sig och de övriga medlemmarna var Magnus Broo, trumpet, Per ”Texas” Johansson, saxofon, Esbjörn Svensson, piano, Dan Berglund, bas och Magnus Öström, trummor. De sistnämnda bildar ju fortfarande EST, dvs Esbjörn Svensson trio. Jazz Furniture framträdde på Skeppsholmsfestivalen sommaren 1993 och fick också spela in Jazz i Sverigeskivan 1994. Men efter den följande turnén upphörde tyvärr bandet.

– Vi hade fruktansvärt kul, berättar Fredrik. Alla bidrog också med eget material, vilket var inspirerande. Men eftersom samtliga hade så många andra musikengagemang var det omöjligt att hålla ihop det hela. Framför allt tog karriären fart för Esbjörns trio. Men visst vore det roligt om vi kunde återuppstå någon gång.

Jazz Furniture Reunion lär alltså vänta på sig. För Fredrik gäller bland annat fortsatta internationella spelningar med Atomic. Dessutom är han engagerad i flera andra grupper, däribland den spännande, kreativa trion LSB med slagverkaren Raymond Strid och basisten Johan Berthling. Och förstås det egna skötebarnet YunKan 5.

Text och foto: Gunnar Holmberg

Artikeln publicerad i DIG nr 1/2004)