DIG-Music

Saxofonisten Klas Toresson har hittat en egen personlighet i sitt spel. Men har fram till idag, då han som 29-åring släpper sin första egna skiva, haft många inspirationskällor. Det började hemma i Sandviken med "Jonken" och sedan fortsatte det med lärare som Fredrik Ljungkvist och Joakim Milder. Och Bobo Stenson föräras till och med en låt på nya skivan.

Den idag tjugonioårige saxofonisten Klas Toresson släpper i dagarna sin första skiva under eget namn. Hans karriär började hemma i Sandviken, där han bland annat spelade tillsammans med den idag icke okände trumslagaren Jon Fält. Då spelade Klas och Jon ofta på duo med Jon som pianist(!).

Efter det att han gått ut jazzgymnasiet i Gävle där Fredrik Ljungkvist varit en inspirerande lärare lockade Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Där är han fortfarande bosatt. På Ackis hade han Joakim Milder som lärare vilket också kom att sätta djupa spår i det fortsatta spelandet. Inte minst Joakims förmåga att verbalt uttrycka filosofiska tankar grep tag. Mötena med Bobo Stenson var också fruktbara och berikade Klas musikaliska insikt.

– Melodin Bobos Delight som finns på nya skivan är en dedikation till honom, berättar Klas, som komponerat samtliga skivans melodier.

"Självtalande" melodier

Skivan Statement bjuder på musik av ett rent klart och strikt slag. Den utstrålar en enkel tydlighet utan pretentiösa närmanden. Den är egentligen en spegelbild på personen Klas attityd till musik över huvudtaget. Melodierna är nästan ”självtalande” utan övertoner och befriade från ” nu skall jag visa upp mig attityden.” Hos Klas finns en djupare mognad än så. Det kan även utläsas på det arbete som lagds ner på skivan vid sidan av musik. Konvolutet strålar av en hyperfin grafisk känsla och de foton som tagits fram har också stor kvalité. Här har många jazzkolleger chansen att kolla in ett föredöme.

Det är mer eller mindre ofrånkomligt i en intervju att fråga om vilka inspirationskällor som passerat genom åren och främst i början av musicerandet.

–Hemma i Sandviken var förstås Lennart "Jonken" Jonsson en stor förebild och den förste tenorsaxofonist jag tog intryck av. Sedan var det i början gamla tenorhjältar som Lester Young och Ben Webster som gav kickar. Dom finns fortfarande där även om det med åren blev betydligt modernare saxofonister som hamnade på skivspelaren. Så småningom började jag att lyssna på modernare saxofonister som Sonny Rollins, John Coltrane, Charles Lloyd och Michael Brecker.

Folkloristiskt med Horn Please

En minst sagt udda grupp som Klas ingår i är Jonas Knutssons Horn Please där det ingår hela sex saxofonister plus bas och trummor.

Där får Klas användning av sin känsla för den folkloristiska musiken. Den sorten gav han sig lyckosamt i kast med i blåsargruppen Hornton under åren på jazzgymnasiet. På gång är också en turné med sångaren Claes Janson och pianisten Claes Crona där temat är Ray Charles.

Han hoppas förstås också kunna fortsätta spela tillsammans med den kvartett som hörs på nya skivan dvs pianisten Adam Forkelid, basisten Per-Ola Landin och trumslagaren Gustav Nahlin.

Text: Göran Olson

Foto: Olivia Jeczmyk

Se recension av Klas Toressons Statements