DIG-Music

Allt sedan Jonas Kullhammar slog igenom inom svensk jazz har han hittat nya mål och projekt. Förutom det egna musicerandet är skivbolaget det hittills mest påtagliga exemplet, snart kommer den 50:e utgåvan på hans Moserobie. Nu har han tillsammans med sin trumslagande far tagit initiativet till en ny musikskola för ungdom.

När Arne Domnérus fyllde 82 år 20 december såg han till att 2006 års Guldsax hamnade i 28-årige saxofonkollegan Jonas Kullhammars ägo. Guldsaxen är det stipendium som instiftades inför Dompans 80-årsdag och förutom stor ära får även mottagaren 75 000 kronor. Pengar som Jonas kommer att få väl användning för det kommande året.

– Ja, det får bli en grundplåt i den nya musikskolan som pappa Janne och jag tagit initiativ till, berättar Jonas. Den startar i höst i Nacka och vänder sig till barn från årskurs 4. Inriktningen blir främst på genrer inom den afroamerikanska musiken, det vill säga jazz, rock, blues, hip-hop mm. Ambitionen är en skola som utvecklas i takt med dagens musik och skapa förutsättningar så att barn och ungdom får möjlighet att utöva den musik de själva lyssnar på och hela tiden lever med.

Pappa Janne skolans rektor

Jonas är ju ”Son of a Drummer”, vilket är titeln på hans senaste Grammisnominerade cd. Och trumslagarpappan är alltså Janne Kullhammar, delansvarig för det här musikskoleprojektet, som sker i samarbete med Boo Folkets hus i Nacka. Janne kommer att arbeta som skolans rektor men även som lärare i trumspel, ett av de områden man i första hand skall erbjuda undervisning. Övriga är piano/klaviatur, gitarr/elgitarr, bas/elbas och sång.

Men varför då ingen undervisning i blåsinstrument, exempelvis saxofon?

– Det finns sedan tidigare en musikskola i Nacka som satsar på blås och stråk och det finns ingen anledning att konkurrera inom de områdena, säger Jonas. Vi kommer istället att fungera som ett komplement och inte minst söka samarbete, bland annat när det gäller ensemblespel.
Men vilken blir då din roll i skolan?

– I första hand att dra igång skolan och fungera som inspiratör. Sedan skall jag förstås, med mina kontakter, se till att få dit bra musiker och pedagoger som lärare och deltagare i olika clinics och workshops. Vi har också talat om att på sikt få igång någon form av konsertverksamhet.

Vill uppmuntra tjejer att spela

Man behöver knappast vara orolig för att Jonas blir sysslolös. Men varför då dra igång en så här omfattande och tidskrävande verksamhet? Du borde väl ha fullt jobb med allt spelande, skivbolag och inte minst familj med två små döttrar?

– Ja, jag har faktiskt tänkt vara lite pappaledig i vår. Men det här med musikskolan är ett verkligt hjärteprojekt! Det finns inte mycket som känns viktigare är att kunna ge barn möjlighet att få bra musikundervisning och inspiration. Inte minst är det ett viktigt mål att locka och uppmuntra unga tjejer till att börja spela. Det är stor brist på och finns stor efterfrågan på kvinnliga musiker idag.

– En bonus vore förstås om det här konceptet sedan fick efterföljare ute i landet.

Svensk-norsk.dansk trioturné

I höst drar alltså musikskolan igång. Men fram till dess har förstås Jonas Kullhammar mycket annat på gång. Den egna kvartetten, med pianisten Torbjörn Gulz, basisten Torbjörn Zetterberg och trumslagaren Jonas Holgersson, är alltid aktuell liksom gruppen Kullrusk. Sedan ingår Jonas i Torbjörn Zetterberg Hot Five, Nacka Forum och Sonic Mechatronik Arkestra. för att nämna ytterligare några konstellationer i Moserobiestallet.

– Kullrusk gjorde en mindre turné i Skåne i början av december och den avslutades med en skivinspelning. Kvartetten gör en vårturné i Norge och Skottland och så har vi förhoppningar att få spela på den stora. årliga New Orleansfestivalen i månadsskiftet april/maj.

– Men innan dess gör jag en mindre marsturné i Sverige, Norge och Danmark med norske basisten Ole Morten Vågan och danske trumslagaren Kresten Osgood. Samtidigt släpper vi en skiva, inspelad förra året. Det är en trio som existerat i tre år och som är oerhört inspirerande att jobba med. Vi hoppas få fler spelmöjligheter men samtidigt är det svårt att fixa längre sammanhängande turnéer eftersom också Ole Morten och Kresten har så mycket egna jobb på hemmaplan. Jag fick just besked från Kresten att han dessutom skall leda ett eget musikprogram i dansk TV!

Norge ett bra jazzland

Du tycks alltmer närma dig Norge med din musik. En flertal av de senaste utgåvorna på ditt skivmärke Moserobie är också med norska grupper.

– 23 februari blir det till och med en liten Moserobiefestival med tre norska och tre svenska grupper på Cosmopolite i Oslo, berättar Jonas. Det här är en helt naturlig utveckling eftersom jag har så många musikervänner i Norge. Men dessutom är Norge ett jättebra jazzland med fina klubbar, intressanta festivaler med aktuell musik och inte minst massor av bra musiker.

– Tanken från början med skivbolaget var också att spela in musik med goda vänner, som jag tycker om och vill spela tillsammans med. Var man sedan bor har ingen betydelse.

Bra i Japan, USA och Portugal

Det var år 2000 som Moserobie släppte första skivan, premiärband var Jonas Kullhammar Quartet, som spelade in Salut på Glenn Miller Café i Stockholm. På gång är 50:e utgåvan, som blir en dubbel-cd med saxofonisten Fredrik Nordströms Virtual Imagination Big Band.

Hur är då intresset för skivorna utanför hemmaländerna Sverige och Norge?

– Framför allt säljs de bra i Japan och USA och där går det också hela tiden starkt framåt. Europa har varit segare, med ett stor undantag för Portugal där vi har fått jättemånga fans. Faktiskt mest av en slump. Några portugisiska turister, som råkade ha skivbutik, köpte skivan med Alberto Pintons och Fredrik Nordsträms Dog Out och blev intresserade. Så nu säljer de av hela vårt sortiment och dessutom levererar vi en hel del från nätet direkt till portugisiska köpare.

–Vad gäller övriga Europa har jag har goda framtida förhoppningar på England, som jag dock hittills inte hunnit bearbeta tillräckligt med recensionsskivor och annat som krävs i lanseringen. Det är inte lätt att hinna med allt.

Stort fan av Dompan

Nej, Jonas är förstås i första hand musikant och vad han åstadkommer inom det området får man ju hela tiden påtagliga bevis på. Jonas Kullhammar Quartet och ”Son of a drummer” är exempelvis en av fem skivor nominerade till årets jazz-Grammis. Resultatet avslöjas på Grammisgalan på Hovet i Stockholm 30 januari. Sedan är skivan förstås även en het kandidat till OJs klassiska Gyllene Skiva, som delats ut sedan 1954. Men Jonas har inga stora förhoppningar.

– Jag har tidigare varit Grammisnominerad fyra gånger i rad med olika produktioner, men varje gång fallit på mållinjen. Senaste två åren var det med Jonas Kullhammar Quartet & Norrbotten Big Band. och Kullrusk. Så jag är i det sammanhanget en van förlorare. Men det är förstås alltid kul att vara nominerad.

Men en vinnare var alltså Jonas 20 december 2006 när Arne Domnéerus delade ut sitt pris Guldsaxen i Berwaldhallen. Hur ser du på den utmärkelsen och vad har du för förhållande till Dompans musik?

– Det här är ett av de finaste priser en svensk jazzmusiker kan få, så självklart är jag stolt och mycket hedrad. Sedan har jag alltid varit ett stor fan av Dompans altsax-och klarinettspel. Han har gjort så oerhört mycket och förtjänar alla hyllningar. Jag fick också tidigt en fin introduktion till Dompans musik eftersom min förste saxofonlärare var Rune Falk, som spelade i hans olika band i slutet av 50-och början av 60-talet.

– Förutom all ära innebar dessutom Dompanpriset att jag fick ett värdefullt ekonomiskt tillskott både till skolan och mitt eget musicerande. Pengarna blir till stor nytta och glädje.

Gunnar Holmberg

( Artikeln publicerad i DIG nr 1/2007)