JAZZNYHETER AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Esbjörn Svensson och EST.
Intervjuer med Esbjörn Svensson om hans uppväxt och musik. EST-skivor DIG-recenseras-.

Esbjörn Svensson. Foto: Gunnar Holmberg/DIG Jazz©

Svensk

jazzhistoria

Läs om

Bengt Hallberg

Bosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel

Arne Domnérus

Putte Wickman


Harry Arnold

Alice Babs

Lars Gullin

Lars Färnlöf

Börje Fredriksson

Åke Hasselgård

Gunnar "Siljabloo" Nilson

Monica Zetterlund


Magnus Öström

Läs om

Megnus Öström


Ny skiva!

EST Symphony




Skivnyheteri

Mer än 500 recensioner.

Alla med DIG-betyg.


Senaste skivnyheterna
Svensk jazz
Jazzsång

Storband

Klassisk jazz

Internationell jazz
Historia/Återutgivningar

Barnjazz



Diggat

skivspecial

Skivrecensioner

samlade med följande
svenska jazzprofiler:

Lars Gullin

Berndt Egerbladh

EST

Mats Gustafsson

Bengt Hallberg

Lars Jansson

Filip Jers

Goran Kajfes

Daniel Karlsson

Jacob Karlzon

Roland Keijser

Jonas Kullhammar

Nils Landgren

Elin Larsson

Isabella Lundgren

Jan Lundgren

Lina Nyberg
Bernt Rosengren
Bobo Stenson

Viktoria Tolstoy

Tonbruket

Magnus Öström

Svenska

jazzmusiker

DIG Jazz presenterar

musiker och grupper:

Amanda Sedgwick

Anders Bergcrantz

Anders Kjellberg

Anders Persson

Andreas Pettersson

Anna Sise

Ann-Sofi Söderqvist

Bent Persson

Bertil Jonasson

Bobo Stenson

Bosse Broberg

Bernt Rosengren

Carin Lundin

Cennet Jönsson

Elin Larsson

Ewan Svensson

Fabian Kallerdahl

Fredrik Lindborg

Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén

Georg Riedel

Gunnar Lindgren

Gustav Lundgren

Hans Backenroth

Hawk on Flight

Helge Albin

Håkan Rydin

Jack Lidström

Jacob Karlzon

Jan Allan

Jan Slottenäs

Jens Lindgren

Joakim Simonsson

Jonas Kullhammar

Jonas Östholm

Jon Fält

Karl-Martin Almqvist

Karin Hammar
Karl Olandersson

Klas Lindquist

Klas Toresson

Kurt Järnberg

Lars-Göran Ulander

Lennart Åberg

Linda Pettersson

Maggi Olin

Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström

Margareta Bengtson

Martina Almgren

Martin Sjöstedt

Mathias Algotsson

Mats Öberg

Mika Pohjola

Monica Dominique

NilsJanson

Nils Landgren

Palle Danielsson

Patrik Boman

Per Dywling

Per-Åke Holmlander

Peter Asplund

Peter Fredriksson

Raymond Strid
Rigmor Gustafsson

Rolf Carvenius

Sofia Pettersson

Svante Thuresson

The Stoner/Nils Berg

Torbjörn Zetterberg

Ulf Adåker

Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek


Svenska jazzmusiker

som avlidit

Anders Lindskog

Arne Domnérus

Bengt Hallberg

Esbjörn Svensson

E.S.T.

Gugge Hedrenius

Gunnar Hoffsten

Gösta Hägglöf

Gösta Rundquist

Harry Arnold

Jörgen Zetterquist

Lars Erstrand

Lars Sjösten

Monica Zetterlund

Per Henrik Wallin

Putte Wickman

Staffan Abeléen

Sune Spångberg

Åke Hassegård

Åke Johansson




L

Klassiska

skivomslag


Lars Gullin Special

DIG Jazz presenterar

93 skivomslag

med Lars Gullin.


Esbjörn Svensson

Med E.S.T. nådde han

ut över hela jazzvärlden.

Pianisten och kompositören Esbjörn Svensson avled lördagen 14 juni 2008 i en dykolycka på Ingarö. Hans trio e.s.t med basisten Dan Berglund  och trumslagaren Magnus Öström kom sedan starten 1993 att utvecklas till en av Europas mest framgångsrika grupper med långa turnéer över hela världen och rader av prisade skivor. Esbjörn Svensson blev 44 år.

E.S.T. på skiva recenserade av DIG

Esbjörn Svensson föddes 16 april 1964 och växte upp i Skultuna utanför Västerås, där  hans närmaste granne och lekkamrat var Magnus Öström. I Esbjörns hem fanns såväl mammans piano som pappans stora jazzskivsamling, så musiken fanns från början med som en viktig del av hans liv. Tillsammans med Magnus började han också tidigt att skapa egen musik.

 

Under gymnasietiden började han ta pianolektioner och startade också sitt första band. Därefter följde fyra år på Musikaliska Akademien. Under den tiden var han också flitigt verksam i det stockholmska jazzlivet, ett tidigt fast engagemang hade han i trumslagaren Fredrik Norén Band.

 

Efter att bland annat framträtt på duo tillsammans med barndomskompisen Magnus Öström bildade Esbjörn sin trio med basisten Dan Berglund. Trions första cd var When everyone has gone (Dragon), inspelad hösten 1993. Två år senare, i samband med inspelningen av första live-cdn Mr & Mrs Handkerchief (Prophone), inleddes också samarbetet med ljudteknikern Åke Linton, som fortsättningsvis varit något av trions fjärde medlem. Esbjörn och hans medspelare har sedan dess utvecklat en egen, kreativ och ,även ljudmässigt, fräsch musik som inte minst lyckats nå ut till den yngre musikgenerationen.

 

Med kombinationen hårt jobb och en högst personlig musik, som nästan helt bygger på Esbjörns kompositioner,  lyckades också trion skapa en internationell jazzkarriär, som till och med givit eko i amerikansk jazzvärld. Ett bevis på det var när trion i maj 2006 som första europeiska grupp fick pryda omslaget på amerikanska tidskriften Down Beat.

Speciellt i England har Esbjörn och trions musik tagits emot väl och vid flera tillfällen har man varit "cover story" i den brittiska tidskriften Jazzwise. i boken Handful of Keys (från 2004) är Esbjörn av av de pianister som intervjuas av Alyn Shipton. Några av de övriga är Dave Brubeck, Carla Bley. Chick Corea, Herbie Hancock, Keith Jarrett och Oscar Peterson.


Esbjörn och trion har också under åren fått ta emot en rad svenska och internationella priser, däribland fyra Grammisar och två Gyllene Skivor.

 

Att hans kompositioner även fungerar utanför trion visade gitarristen Ulf Wakenius när han nyligen gav ut cdn Love is Real, där han "Plays the Music of Esbjörn Svensson". Esbjörn gav även ut en så kallad Real Book, med 30 av sina kompositioner samlade i e.s.t. songbook.


Senaste trioskivan var dubbel-cd e.s.t.live in Hamburg (ACT). Man hade just avslutat arbetet med det 12:e och därmed sista albumet som fått titeln ”Leucocyte". Under närnaste året var trion inplanerad för flera internationella turnéer och festivalkonserter, däribland Stockholm Jazz Festival och Kristianstad Jazzfestival.


Esbjörn Svenssons var inte bara en stark musikalisk personlighet utan också en sällsynt varm och generös person utanför scenen. Hade förmånen att få lära känna honom under hans första framträdanden på jazzklubben Village i Västerås i slutet på 80-talet, dit han sedan också återkom under flera säonger som ”huspianist” på klubbens jam-sessions. Med samma ödmjuka attityd och spelglädje ställde han upp och kompade såväl ”proffs” som de amatörmusiker som vågade sig upp på scenen.


Det här var i början av trions karriär, men redan då svarade förstås Magnus Öström för trumspelat. Under de första säsongerna var Hans Backenroth trions basist, men kom senare att efterträdas av Dan Berglund.

Fortsättningsvis kom vi att ofta mötas i samband med konserter eller per telefon. Esbjörn var alltid vänlig och gav sig tid och hade  också  varje gång något uppskattande att säga.
Familjen, bandmedlemmarna, alla musikervänner och publiken har drabbats av en oersättlig förlust.

Text och foto: Gunnar Holmberg.  

EST-skivor recnserade av DIG


Esbjörn Svensson:
Publiken ger oss extra energi!

EST, dvs Esbjörn Svenssons Trio, har släppt en dubbel-cd, inspelad live i Hamburg. Första gången Esbjörn, Dan Berglund och Magnus Öström gav ut en liveplatta var 1995 och  de olika spåren var då inspelade i Mölndal, Nyköping, Jönköping, Uppsala och Västerås. Nu serveras en komplett konsert från Hamburg, där det offentliga skivsläppet celebreras 21 november.
–Publikkontakten ger oss extra energi, konstaterar Esbjörn i denna DIG-intervju.
 

 Det har onekligen hänt en hel del med ESTs karriär under de här åren. Ja, eftersom debutskivan When everyone has gone (Dragon) spelades in 1993 innebär det faktiskt att de tre kan se fram mot ett snart 15-årsjubileum.  Men när DIG talar med Esbjörn har man inga firarplaner i tankarna. Även om förstås mycket är klart i planeringen för år 2008, bland annat tankar på en ny studioskiva nästa höst.
 

Extra taggade den kvällen

Men nu är det främst fokus på dubbel-cdn e.s.t.live in hamburg (ACT), från en konsert 22 november 2006. En inspelning som förstås var välplanerad?
– Nej, faktiskt inte alls, erkänner Esbjörn. Det var egentligen fråga om en ”helt vanlig” konsert, som föll väldigt väl ut.
–Ja, lite speciell var den faktiskt eftersom det var hemmaplan för vår promotor Karsten Jahnke, som dessutom råkade fylla år den här dagen. Så vi var nog lite extra taggade att göra en verkligt bra spelning.    

EST

Pianisten

Esbjörn Svensson,

basisten Dan Berglund,

trumslagaren

Magnus Öström


Klassiska
skivomslag

Fler klassiska
skivomslag

– Vi kände också att det funkade bra på kvällen och när ACT-bossen Siegfried  Loch kom och begeistrad presenterade oss en upptagning som NDR gjort så tände vi också på tanken att ge ut det hela på cd. När sedan vår ljudtekniker Åke Linton också var entusiastisk var det inte så mycket att tveka om.       
– Åke har förresten, som alltid, gjort ett fantastiskt fint ljudjobb.       
 
Första skivsamarbetet mellan EST och Åke Linton inträffade faktiskt 1995 i samband med turnén och den första live-cdn, som hade titeln Mr & Mrs Handkerchief. Idag kan man snarast se honom som fjärde man i trion. Han är med vid samtliga spelningar, oberoende av var i världen  de sker, vilket innebär omkring 100-talet per år.
– Åke är även ett viktigt bollplank och är med och påverkar och utvecklar vår musik. Vi spelar på våra instrument, han spelar på sitt. Det blir ett givande och tagande från alla håll.     
 
Låtarna får egna liv
e.s.t.live in hamburg
bygger till stor del på det låtmaterial som presenterades på senaste cdn Tuesday Wonderland (ACT). Snabbt konstateras att  konsertversionerna har mycket längre speltider. I några fall mer än dubbelt så långa, som just titelmelodin Tuesday Wonderland.
–Det är en helt annan känsla och frihet att spela inför publik. Man behöver heller inte tänka på att det skall in ett bestämt antal spår inom en viss tidsrymd. Och så skapar publikkontakten en energi som gör att vi alla tre gärna sträcker ut lite extra.  
 
–Vid jämförelsen med studioinspelningen av Tuesday Wonderland kan man också konstatera att den skedde vid en tidpunkt när låtarna just fötts. Under tiden som vi rest runt och spelat dem får de på sätt och vis egna liv. De lär sig gå och springa och tar sig egna friheter. Men det skiljer sig också från låt till låt, vissa ligger mera fast medan andra sticker iväg åt alla håll.     
 
The Rube Thing lever
EST kommer ständigt med nya kompositioner, men en som hela tiden återkommer i repertoaren är The Rube Thing. Den skrev Esbjörn till sin då 1-årige son Ruben och lanserades första gången på just liveplattan från 1995. Den är också med på den kommande dubbel-cdn från Hamburg. Hur kommer det sig att just den får leva vidare?  

– Anledningen är rätt enkel, det är en blues som vi tycker funkar och alltid är kul att spela. Nu var det visserligen att bra tag sedan jag hörde inspelningen från 1995 men jag vill minnas att vi då tolkade den som en ganska så traditionell blues. Och eftersom Ruben har vuxit och utvecklats under de här åren så har vårt sätt att spela låten förhoppningsvis också gjort det!       
 
Inspirerande klassiskt inhopp
Det är alltså snart 15 år som Esbjörn Svensson, Dan Berglund och Magnus Öström kamperat ihop och med åren allt intensivare. Förutom i den gemensamma trion hör man sällan de tre i andra musiksammanhang. Men för två färska undantag svarar Magnus, som är trumslagare på nyligen släppta Miles by Five och Max Schultz plays Coltrane (båda Touché Music). På den sistnämnda har han dessutom bassällskap av Dan Berglund.
Har du själv några andra aktuella musikprojekt på gång vid sidan av EST?
– Nej, faktiskt inte. De senaste åren har jag haft så mycket att göra med trion att det helt enkelt inte funnits tid. Det har gjort att jag tackat nej till så många förslag till samarbeten att man väl inte tycker det är någon mening att ringa.      
– Det är ju så mycket annat som också händer kring EST än konserter och skivinspelningar. Bland annat har jag givit ut e.s.t.songbook med  30 av mina låtar, en så kallad Real Book med utskrivna noter. 
 
– Men jag gjorde en kul sak i början av september i samband med invigningen av Uppsalas nya konserthus. Den klassiske pianisten Per Tengstrand skulle svara för den ena flygelinvigningen och vi i EST, tillsammans med bland andra Bobo Stenson och John Taylor, för en jazzigare konsertdel några dagar senare. Per Tengstrad hörde av sig och undrade om jag inte kunde ställa upp på en del i hans framträdande. Idén var att han skulle spela några Chopinkompositioner och med det som utgångspunkt skulle jag på mitt sätt kommentera musiken, dvs fritt improvisera. Det blev verkligt uppskattat och var väldigt kul.      
– Gjorde också något liknande för några år sedan med en organist som spelade Bachkoraler. Jag känner att de här inhoppen i mera klassiska sammanhang ligger nära mig och är mycket inspirerande. Så vi får väl se vad det kan bli av det framtidsmässigt.        
 
Konsert på Dans hemmaplan
Men det är i första hand EST som gäller och Esbjörn konstaterar också att samarbetet fortfarande är lika kul och att man känner att musiken fortsätter att utvecklas.
 
Esbjörn och Magnus är ju barndomskamrater från Skultuna utanför Västerås, medan Dan Berglund är uppväxt i Östersund. Det är också där trion gör sin enda svenska spelning i höst, den sker 1 december i samband med Östersund Jazz Rhythm Fest.
– Det är Dan som har fixat det här och vi tycker alla tre att det skall bli jättekul och visa upp oss i hans hemstad.     
 
Fram tills dess gör EST en turné som omfattar Ungern, Tjeckien, Polen Frankrike och Spanien. Ja, och så är det förstås skivsläppet i Hamburg 21 november.
– Men efter Östersund tar vi några månader ledigt. Vad gäller fortsatta spelningar i Sverige, så blir det garanterat ett antal kommande höst. Då räknar vi också med att släppa nästa cd, som blir en studioinspelning, avslutar Esbjörn.

Text och foto: Gunnar Holmberg


Läs även intervju med
Magnus Öström



Recension

e.s.t. live in hambur

Artikel publicerad i DIG 2/2006:

e.s.t: Ständigt på väg framåt

– och även alltmer i USA 

e.s.t.,är ständigt på  på turné eller på gång med nya skivprojekt. Och nu börjar det ambitiösa jobb som lagts ned på den amerikanska marknaden också att ge resultat. I maj prydde exempelvis Esbjörn Svenssons Trio omslaget på klassiska tidskriften Down Beat. 22 september släpps trions tionde cd, Tuesday Wonderland, som direkt följs av en lång Europaturné med start i Sverige. 
 

Pianisten Esbjörn Svensson, basisten Dan Berglund och trumslagaren Magnus Öström, är nu inne på sitt trettonde trioår. Ja, Esbjörn och Magnus, de gamla barndomskompisarna från Skultuna, har ju lekt och spelat ihop i stort sett hela livet. 

 

Under de år som de tre i e.s.t. fungerat tillsammans har man jobbat sig fram till en position som landets mest framgångsrika jazzgrupp med årliga. långa världsturnéer och massor av svenska och internationella priser. Senaste cdn Viaticum, tilldelades exempelvis en Grammis och den innan, Seven days of falling, en Gyllene Skiva.

 

Magnus titelansvarig

Nu är det dags för ett nytt skivsläpp, som då blir det tionde i ordningen. Tuesday Wonderland (ACT) är titeln och vägen fram till färdig skiva  har slingrat sig fram på samma sätt som de tidigare. Esbjörn svarar för kompositionerna, som sedan trion på ett demokratiskt sätt gemensamt jobbar vidare med tills alla är nöjda. Sedan tar Magnus  ett stort ansvar för att hitta lämpliga titlar på låtarna. Och varför då Tuesday Wonderland?

– För de flesta människor är det väl ingenting särskilt med tisdagar. Men om man börjar uppskatta de små sakerna i livet så ser man tisdagarna i ett helt annat ljus, säger Magnus, som säkert också skulle kunna ge intressanta förklaringar till Dolores in a Shoestand, Brewery of Beggars och Eighthundred Streets by Feet, som är ytterligare tre av skivans elva titlar.

 

Konserter hela hösten

Nya skivan följs direkt upp med fem konserter i Eskilstuna, Stockholm, Göteborg, Vara och Visby.  Några veckor innan har trion dessutom framträtt i Höör, i samband med den aktiva jazzklubbens 20-årsfirande. Releaseturnén fortsätter sedan i Tyskland och Frankrike uppblandat med några korta avstickare. till Skopje, London, Zurich och Geneve.  

– Det har blivit en trevlig tradition att vi inleder releaseturnerandet med ett antal spelningar i Sverige, konstaterar Esbjörn. Vi ser verkligen fram mot den här veckan.   Vi har sedan konserter i stort sett varje dag fram till i slutet av november. Våren inleder vi i början av januari och då med en fantastiskt fint upplagd turné i Asien och Australien.       

 

e.s.t.. har i många år varit väl etablerade och haft en fin marknad i Europa. Man har även uppmärksammats stort i andra världsdelar, men ändå har det ställts mest frågor om vad som händer i USA. Att trion gjort ett fint jobb däröver bekräftades i maj då Esbjörn, Dan och Magnus prydde omslaget på ansedda amerikanska jazztidskriften Down Beat, som även presenterade trion i en fyrsidig artikel. Det lär vara första gången en europisk grupp ärats på detta sätt.

 

USA gäller –även i Europa

I den senaste kritikeromröstningen i samma  tidning har de drygt 100-talet jazzskribenterna röstat fram e.s.t. till andra plats i kategorin ”Rising Star Jazz Group”. Där man bland det drygt 50-talet andra kategorierna bara hittar ett ytterligare svenskt namn, nämligen Mats Gustafsson som placerat sig på elfte plats bland jazzvärldens barytonsaxofonister och också intar en femte plats i ”Rising Star-kategorin”  

– Det känns som om det går framåt i USA, säger Esbjörn. Vi gjorde en vecka där i juni och det var väldigt positivt med fullsatta hus och jättefin respons.   

– Men vi har också under åren lagt ned ett oerhört arbete i USA och även försökt anpassa oss till de kommersiella villkoren som gäller där. Vilket innebär att man har folk på plats som jobbar åt en och som har de rätta kontakterna.    

– Men framför allt har vi turnerat en hel del i USA, trots att det varit rena rama förlustresorna. Men skall man lyckas där måste man synas. Men det har faktiskt nästan känts som USA-lanseringen betytt mer för att etablera oss på den europeiska marknaden. Alla i branschen reagerar på att vi spelar och uppmärksammas där, så det blir en slags spinoff-effekt!     

 

Kan själva bestämma

Ni har nu i rätt många år kuskat runt i världen och ofta på rätt långa sammanhängande turnéer. Känns det fortfarande lika kul?

– Ja, faktiskt. Det här att få spela är ju fortfarande det bästa vi vet. Det är det här man alltid har drömt om. Visst är det slitsamt och ibland tufft, men vi har också med åren lärt oss att var rätt så effektiva. Dessutom har vi nu kommit i det läget att vi själva kan bestämma en hel över när och var och i vilka lokaler vi skall spela. Vilket innebär att vi kan ta rejäla viloperioder, som exempelvis kring jul och nyår och som nu under sommarmånaderna. Men nu är det full fart framåt igen!

Gunnar Holmberg

(Artikeln publicerad i DIG Music nr 2/2006)



Magnus Öström.

Esbjörn Svensson,
Dan Berglund

EST på skiva recenseras av DIG Jazz

100% högklassigt e.s.t-material!

e.s.t. Esbjörn Svensson Trio

301

[ACT / Naxos]


I höstas satte sig Dan Berglund och Magnus Öström tillsammans med ljudteknikern Åke Linton i göteborgsstudion Bohus Sound Recording och gick igenom de tidigare outgivna inspelningar man gjorde tillsammans med Esbjörn Svensson i Studio 301 i Sydney, på sin Asien/Australien-turné i januari 2007. Samma två dagar långa studiosession – som resulterade i totalt nio timmar fri improvisationsmusik – har tidigare legat till grund för det efter pianistens tragiska drunkningsdöd postumt utgivna albumet Leucocyte, men avsikten var redan från början att göra två album av inspelningarna i Sydney. 301 innehåller därför garanterat 100% högklassigt e.s.t.-material.

Albumet inleds med Esbjörn Svensson ensam vid flygeln, stillsamt utforskande sin egen omisskännliga klangvärld. Försiktigt närmar sig basisten Dan Berglund och trumslagaren Magnus Öström och efter en i det närmaste ohörbar övergång till albumets andra spår Inner City, City Lights lyfter trion tillsammans musiken till improvisationens magiskt svävande final.

Som helhet är 301 en mindre experimentell produktion än Leucocyte och i flera spår hörs tydligt Esbjörn Svenssons tidiga rötter i Keith Jarretts flygelflöden. Men samtliga medlemmar i trion är beväpnade med elektronik, som bland annat ligger bakom det helt bärande bruset i mäktiga Houston, The 5th – ett spår som snarast är rotat i Karl-Heinz Stockhausens konstmusik.

The Left Lane är det närmaste e.s.t. på det här albumet kommer ”en traditionell trioimprovisation”, men de tre musikernas egensinnighet genomsyrar förstås allt. Dan Berglunds dynamiska utnyttjande av kontrabasens alla möjligheter är fullständigt unik och Magnus Öström kan få de mest intrikata rytmfigurer att kännas behagligt följsamma. I

Three Falling Free Part II exploderar gruppen runt Öströms virvlande slag och de tyngsta takterna får mig att minnas trions makalösa spelning på releasefesten för albumet Live In Hamburg på Indra Club, i Hamburg i november 2007. (När jag efter spelningen drog paralleller till powertrion Cream – med Eric Clapton, Jack Bruce och Ginger Baker – så rättade Dan Berglund mig och påminde om att hans favoritbasist inte är Jack Bruce, utan Geezer Butler i hårdrockbandet Black Sabbath!)

Albumets vackraste, skiraste ögonblick ligger i mjuka Three Falling Free Part I och avslutande The Childhood Dream. Båda spåren är himmelskt drömska. Himmelska.
Liksom alltid har den Åke Linton på ett innovativt sätt varit delaktig i mästerverket och hans konstnärliga ande svävar över saligt över hela produktionen. Lyhörd. Som alltid.

Högsta betyg.
Claes Olson


Utan slentrian & fördomar

kryddade de friskt sin musik

e.s.t.

retrospective

– the very best of e.s.t.

(ACT/Amigo)

 

Pianisten Esbjörn Svensson Trio, eller e.s.t., bildades hösten 1991 och spelade in sitt första egna album två år senare. Det blev sedan ytterligare elva, innan Esbjörn omkom i en drunkningsolycka sommaren 2008, 44 år gammal.

 

Förutom Esbjörn bestod e.s.t. av basisten Dan Berglund och trumspelaren Magnus Öström. Tillsammans skapade de tre ett gruppsamarbete som bitvis var revolutionerande. Utan slentrian och fördomar kryddade de friskt sin musik med intryck från alla möjliga stilar och genrer - jazz, pop, rock och så kallad europeisk konstmusik, allt på samma gång ibland. Med sin orädda attityd, spelglädje, helgjutna gruppkänsla och osvikliga känsla för färg och form erövrade de en stor publik över hela världen.

 

”Retrospective” är en samlingsplatta med material hämtat från e.s.t.:s skivproduktion mellan 1998 och 2007. Urvalet har gjorts av Berglund och Öström, som också berättar och kommenterar, givetvis initierat och intressant, i texthäftet om gruppens nästan sagolika levnad.

Jan Olsson


Fantasin sätts hela tiden i rörelse

e.s.t.

Esbjörn Svensson Trio                         

Leucocyte

(ACT)


Tragiska omständigheter gjorde att e.s.t här sätter punkt för en av de märkligaste epokerna inom svensk jazz. Den hårt arbetande trion gjorde sin egen grej och skapade sig ett varumärke som med åren blev välkänt i hela musikvärlden. Hos jazzspisare och lyssnare i dess grannskap. Musiken attraherade också de som stod högt upp på jazzens åldersstege. Bättre och effektivare PR för svensk improvisationsmusik har faktiskt aldrig funnits.

  
I början av 2008, när trion befann sig i Australien, gick de och jammade på Studios 301 i Sydney. Med som vanligt var trions fjärde medlem, den nog så viktige ljudteknikern Åke Linton, som satte sig vid mixerbordet och spelade in under två dagar. Musiken är kanske lite friare här än föregående platta Live In Hamburg.


Så här kort efter det att Esbjörn är borta är det lätt att man fastnar i ett nostalgiskt tänkande. Skjuter man det åt sidan återstår ändock det faktum att det är intressant och värdefullt det som Esbjörn, basisten Dan Berglund och trumslagaren Magnus Öström faktiskt leker fram. Även i det meditativa numret Still eller i den fysatsiga sviten Leucocyte sätter gruppen fantasin i rörelse. Numrens spellängd  varierar kraftigt från dryga minuten upp till sjutton minuter som i Earth.

   

Stor betydelse har Dans breda bas som är en dynamo av orkanisk kraft. När han använder stråken ges musiken också en klang som taggar. Tillsammans med Magnus exeptionellt okonventionella trumspel ger de en effektiv kontrast til Esbjörns känsloladdade sirliga slingor. Så här lät en ytterst personlig grupp som nu lämnat ett stort tomt hål efter sig. Samma känsla hade jag när pianisten Jan Johansson gick bort 1968.

Göran Olson


Musiken går hela tiden

mot nya och ibland oväntade spår

e.s.t                                        

Live In Hamburg

(ACT)

 

Ambassadörer på högsta nivå för skandinaviskt jazz  är e.s.t De är egentligen en kvartett om man räknar in gruppens skicklige ljudkille Åke Linton. Varför skulle inte han nämnas i sammanhanget? Han är faktiskt en del av historien om den ambitiöst arbetande gruppen som efter många års slit för Rakel fått ett internationellt genombrott.


Upplever man e.s.t. visuellt kan man också erbjudas en raffinerad ljussättning som logiskt följer musikens förlopp. Ögats upplevelser skall inte förringas. Live In Hamburg är en dubbel-cd med en rigorös speltid. Musiken blir aldrig tråkig eller stelnar. Även när de spelar strikt och stramt går de mot nya och ibland oväntade spår. Den samspelthet som de nått genom åren hindrar dem inte från att oförväget söka nya kurser och som här i en liveupptagning kommer deras öppna leklust till tals vilket får publiken att brista ut i orkanartade applåder.


Att det kan svänga till ordentligt bevisar de också även om musiken kan söka sig till meditativa uttryck som är nog så fängslande.  Styrkan med e.s.t. är att pianisten Esbjörn Svensson, basisten Dan Berglund och trumslagaren Magnus Öström har förmåga att bygga musik från noll till ett effektfullt klimax där öppenheten i improvisationerna öppnar vägar till urladdningar.   


Att gå in i skivornas nummer separat är för mig inte relevant. e.s.t. skall betraktas som en helhetsbild. Djärvt dristar jag mig till att påstå att trion inte alltid vet hur ett tema löses upp i slutänden. Det oväntade är en ingrediens som bidrar till att e.s.t. aldrig blir förutsägbara. 

Göran Olson 

Hittar också öppningar till

angränsande musikformer

e.s.t. Esbjörn Svensson Trio

Tuesday Wonderland
(ACT / Bonnier Amigo)


Det är inte svårt att förstå att e.s.t. ( Esbjörns Svenssons trio) är ett hett namn på den internationella musikscenen. De har skapat en egen profil där man i och för sig med förstoringsglas kan skönja konturer av enstaka förlagor. Trion håller sig som tidigare inte enbart till jazzens fålla utan har också öppningar till angränsande musikformer där improvisationen kan appliceras.

Varumärket att leka och lirka fram bra musik har de sannerligen lyckats väl med. Att Esbjörn ibland preparerar flygelns strängar påverkar inte musikens kvalité - det finns en tanke i tillvägagångssättet. Har man dessutom tillgång till ljudteknikern Åke Linton skapas en perfekt återgivning av gruppens intentioner. Åke är i högsta grad en i gruppen vilket man inte får bortse från. Naturligtvis gäller det också spelarna basisten Dan Berglund och trumslagaren Magnus Öström. I en totalbild av e.s.t. ingår fyra röster som bör beaktas där var och en har ett mandat för att använda dagens valvokabulär.

Musiken varieras med olika uttryck och vändningar. Malande bastoner och piskande trummor i Tuesday Wonderland alstrar eruptiva utbrott. Behagligt tillbakalutad och skön är Where We Used To Live där Esbjörns vackra anslag kan få vilken pianoälskare som helst att slicka sig kring munnen. I Dolores In A Shoestand ligger Dans bas i fronten unisont med pianot i melodipresentationen. Snillrikt är det efterföljande solot. Men, e.s.t. är först och främst ett team som lämnar från sig en anslående helhetsbild.
Göran Olson


En alldeles egen musik

som hela tiden rör sig framåt

E.S.T

Esbjörn Svensson Trio

Viaticum

(ACT)

 

Esbjörn Svensson Trio, det vill säga Esbjörn själv, Dan Berglund och Magnus Öström på piano, kontrabas och trummor, har varit igång i tio år vid det här laget. Framgångarna har varit stora och sedan ett par år tillbaka är gruppen lika populär utomlands, inte minst i USA, som här hemma i Sverige. Det är lätt att förstå, när man lyssnar på det senaste albumet, som fått namnet ”Viaticum”, vilket jag som gammal latinare tyder som ”Färdkost”, vilket ju är ett ganska fiffigt namn om man tänker efter.

 

Med sig på färden har Esbjörn och hans polare, som vanligt, tagit influenser från diverse håll. Inte bara det som vi vanligen kallar jazz utan också från den ”klassiska” musiken. Några gram funk och lite smak av rock förekommer även. Men märkligt nog - med tanke på att trion är svensk och har klara exportavsikter - hör man inga spår av vår nordiska folkmusik. Alltså sådant som andra blågula jazzföreträdare, till exempel Jan Johansson, Lars Gullin, Nils Lindberg och även Nils Landgren, genom åren blandat in här och var.

 

Det är för det mesta vacker musik, den som E.S.T. ägnar sig åt, koncentrerad och spontan på samma gång, alltsammans originalmaterial. Och man förvånas ideligen över det formidabla samspelet. Här och var låter det förvillande likt Keith Jarrett-trions övningar, men bara ibland. Att Svensson även lyssnat en del på, till exempel, Brad Mehldau är uppenbart. Men framför allt är det en alldeles egen musik E.S.T. presenterar, en musik som ständigt rör sig framåt och som är mycket lätt att tycka om. ”Viaticum” är väl i klass med ”Seven Days of Falling”, som kom för ungefär ett år sedan.

Jan Olsson


En kombination som

egentligen inte är riktigt klok

Kristina Lugn-E.S.T.

Jag vill aldrig mer vara ful och ensam

(Atlantis/Amigo)


Kombinationen Kristina Lugn-E.S.T., alltså Esbjörn Svensson Trio, låter naturligtvis inte riktigt klok. Men det är den på sitt sätt. Och Kristina Lugn är också klok. Dessutom är hon rolig och personlig och skriver och säger en massa tänkvärda saker, både för bok- och teaterbruk.


Men på något sätt tycker jag aldrig att Lugns verbala och Svenssons musikaliska poesi möts riktigt. Ibland låter det som om Kristina Lugn läser sina dikter samtidigt som E.S.T. spelar för sig själv i ett angränsande rum. Det ena hakar inte i det andra, som det till exempel gjorde när norrmannen Jan Erik Vold presenterade sin poesi tillsammans med Chet Bakers trumpet någon gång i slutet av 80-talet. Då förstärkte det ena det andra, och det gör det inte här.

 

Men helt bortsett från den eventuella frånvaron av kommunikation mellan orden och musiken – en uppfattning som givetvis är helt subjektiv - kan man ändå glädjas åt Kristina Lugn och E.S.T. var för sig. Esbjörns och hans kamraters spontana, melodiskapande är en fröjd för örat, och samarbetet och lyhördheten inom trion är minst sagt imponerande. Men allra roligast är det ändå att lyssna till Kristina Lugns kluriga reflektioner, även om de inte har mycket med jazzmusik att göra.

Skivans speltid är snål, endast 28 minuter.

 Jan Olsson

DIG Jazz läser böcker

A Strange Tale. Sagan om Esbjörn Svensson Trio

Så här har aldrig en ung

svensk jazzgrupp dokumenterats

A Strange Tale

Sagan om Esbjörn Svensson Trio

Författare Hans-Olov Öberg/ Kalla Kulor Förlag

 

A Strange Tale, Sagan om Esbjörn Svensson Trio är en informationsrik närgående beskrivning om en av den svenska improvisationsmusikens mest internationella musiker. Trion drog lyssnare till jazz-rock-klubbar och konserthus världen över. Gruppens existens presenteras från början till slut. Författaren Hans-Olov Öberg har även gjort en analys av trions skivproduktioner. Men borde den inte ha kompletterats med en separat diskografl tycker säkert kalenderbitaren? Reagerar gör jag när skrivaren helt onödigt på skvallerpressmanér hänger sig till att beskriva musikernas efterfester. Det har knappast att göra med den unika och nydanande musik som de mejslat fram.

e.s.t. som trion kallade sig längre fram i tiden var utrustad med en stark integritet och orubblig vilja till att nå ut med sin personliga musik som var en blandning med jazz, pop och fria improvisationer. I botten fanns Esbjörn Svenssons kompositioner som kunde kompletteras med kollektiva bidrag. Gruppen bildades 1993 och upplöstes 2008 då Esbjörn tragiskt omkom i en dykningsolycka.

 

Författaren som i likhet med Esbjörn och trumslagaren Magnus Öström växt upp i Skultuna utanför Västerås pekar på parets tidiga musikintresse. Magnus var född 1966 och Esbjörn 1965. De hade redan i åttaårsåldern börjat spela tillsammans på ett speciellt sätt. Esbjörn sjöng och spelade gitarr medan Magnus var trummis. Magnus rytmiska kunnande exekverades på tomma målarfärgsburkar innan ett mer anpassat trumset inskaffades. När de fick en spelning drog de instrumenten på en kärra. Det mycket unga bandet, Esbjörn var då fjorton år, kom bland annat att spela på ett bröllop med ett för den tiden imponerande gage. Tvåtusen kronor fick kvartetten trots att man hade begärt femhundra kronor!


Efter musikgymnasiet får man följa Magnus och Esbjörns när de kom till Stockholm och Kungliga Musikhögskolan. Esbjörn hade då hamnat en bit  på sidan av jazzen och hördes med popartister typ Orup, Rebecka Törnqvist, Louise Hoffsten och Jennifer Brown. Det var sådana artister som backades upp på jazzklubben Faschings populära Blacknusskvällar. Jazzsångerskorna Lina Nyberg och Viktoria Tolstoy var också med. På klubben Village i Västerås blev trion ett fast huskomp. Basist var Hans Backenroth som senare ersattes av Dan Berglund, född 1963, från Pilgrimsstad utanför Östersund när han började på Musikhögskolan. Dan hade tidigare i likhet med Esbjörn spelat i Fredrik Norén Band.

 

Då trion spelat in skivan Esbjörn Svensson Trio Plays Monk för Diesel Records etikett Gul tog skivförsäljningen fart på i jazzkretsar sällan skådat sätt genom deras drivna marknadsföring.  Dom hade erfarenhet från hur man jobbar effektivt i popbranschen vilket var värdefullt.

 

Boken presenterar massor av spelplatser som kom att avverkas även utanför Stockholmsreviret. Visby och Köpenhamn blev återkommande favoritplatser. Långresa gjordes till Chile i Rikskonserters regi. Besvärligt blev det när arrangören inte fullföljde den ekonomiska dealen. Men det rättade till sig. Schabbligt var det även när svenska UD arrangerade besöket i Sydafrika där många svenska artister medverkade. Trion drog sig snabbt ur eländet och var på väg hem redan dag två från vad man kallade Göran Persson-resan.

När Spanien besöktes blev gruppen en kvartett genom att ljudsnillet från Göteborg Åke Linton blev trions ljudman. Det var han den resterade tiden av gruppens existens. En ljustekniker involverades också längre fram i tiden. Det visuella var en viktig detalj i spelet.

 e.s.t. var unika vilket framgår tydligt. De var till exempel det första jazzinfluerade band i landet som ställde till med ett releaseparty a´la popbranschen. Viktiga scener blev Källaren K och Spisen på Södermalm vars ungdomliga publik fick smaka på den eggelse som mixen jazz, pop och fri improvisation lektes fram. Ingenting var omöjligt för killarna - Esbjörns järnvilja var enorm när det gällde. – Det måste gå! Det gäller bara att göra det intressant!

 

Skivbolaget ACT:s boss Siggie Loch hade insett gruppens kvalité vilket bidrog till spel i Tyskland, Belgien, Danmark, Schweiz och England. Proffsbokaren Burkhard Hopper var nu med i laget. Pizza Express i London blev nästan som en hemmaplan. Det blev allt längre mellan framträdandena i Sverige. Skivan From Gagarins Point Of View blev en stor framgång och förde gruppen till ett remarkabelt gig på jazzfestivalen i Montreux. Festivaljobben duggade nu in allt tätare. De prestigefyllda festivalerna Perugia i Italien och Nice i Frankrike var bland de tunga som hade trion på schemat. Renommérande var det när hamnade på jazzmagasinet Down Beats förstasida. Det hade ingen europeisk grupp gjort tidigare och gav stort eko i jazzkretsar. Mäkta imponerad av e.s.t. var gitarrstjärnan Pat Metheny.  Han ansåg att trion var ett av de få banden som lyckats med att skapa en helt egen och ny identitet. Keith Jarrett var av samma åsikt.

  

Men det framgår att det inte var lättköpta segrar som erövrades. Det ges det många exempel på. Gruppen fick slita hårt såväl fysiskt som ekonomisk i många år innan breaket kom. Ett tungt resande kors och tvärs i alla världsdelar var naturligtvis påfrestande. När Esbjörn, Dan och Magnus stannade till i Sydney i januari 2007 under sin Asien/Australienturné fick de chansen att gå in i studio i två dagar. Här tog de tillvara möjligheten att spela in nio timmar frisläppt helt improviserad musik som resulterade i två skivor Leucocyte och den nyligen släppta 301. Titeln syftar på studions namn. Därmed hade trions sista studiotoner klingat slut. Historien om e.s.t. fick ett chockartat slut då vattenälskaren Esbjörn omkom i en dykningsolycka i Stockholms skärgård fjortonde juni 2008.

  

Att boken har en mission att fylla är helt klart även mina anmärkningar till trots. Så här har aldrig en svensk jazzgrupp med internationell ryktbarhet belysts och dokumenteras. Roligt också att uppmärksamhet  riktas mot en ung musikergeneration.

Göran Olson 

JAZZNYHETER AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR