DIG-Music

Trumpetaren Jack Lidström är en högst levande jazzlegend, Det är nu 55 år sedan han spelade in första skivan med sin grupp Hep Cats. En av låtarna var Eh-las bas, som han sedan dess burit med sig under hela sitt långa jazzliv!

Det var ett ungt jazzgäng som 29 januari 1949 klev in i Cupols skivstudio för att göra sin första skivinspelning, Ledaren för bandet var trumpetaren Jack Lidström och bland medmusikanterna kan nämnas trumslagaren Sture ”Stubben” Kallin. På den tiden var det 78-varvs stenkakor som gällde och bandet hade förberett sig på de två låtarna Muskrat Ramble och Eh, las-bas.

– Skivbolaget ville inte offra onödigt mycket tid och lack på ett ungt tradjazzgäng så vi fick en chans på varje låt, berättar Jack Lidström. Det var förstås oerhört nervöst och det hörs säkert också på inspelningen.

– Men Eh, las-bas blev skivbolagets bästsäljare det året och ett stort genombrott för oss. Sedan dess har jag burit med mig låten, vilket inte känts speciellt tungt. Min uppfattning är också att riktiga musikanter aldrig tröttnar på en låt. Det gäller istället att se det som utmaning och hela tiden försöka hitta nya infallsvinklar.

Louis Armstrong förebilden

Jack Lidström var 15 år när han 1946 startade sitt första hand inspirerad bland annat av Louis Armstrong och Kid Ory. När man senare gjorde debut på de stockholmska skoldansscenerna hade man tagit det häftiga namnet Hep Cats. Och sedan har Hep Cats levt vidare, dock med ett kortare uppehåll på 70-talet då Jack Lidström var anställd som trumpetare i Stockholms Filharmoniker. Där han istället solospelade i verk av kompositörer som Bach och Händel.

– Men kontakten med jazzen släppte jag inte, säger Jack, Bland annat höll jag och pianisten Roffe Larsson igång ett litet fint band, med bland andra gitarristen Staffan Broms och basisten Arne Wilhelmsson.

Men efter en tid ledsnade Jack på det klassiska spelandet och Hep Cats återuppstod. Sedan dess har han också hållit sig till den ursprungliga dixieland- eller tradjazzmusiken. Begrepp som han dock inte själv tycker stämmer helt med den musik man spelar.

– Jag tycker man snarare kan kalla det en slags ”mainstream”, det vill säga en tidlös musik med flera influenser. Som trumpetare har alltid Louis Armstrong alltid varit en förebild, men jag lyssnar också gärna på Roy Eldridge och Dizzy Gillespie, för att ta några exempel. Men den store mästaren är Duke Ellington, som dessutom var en fantastisk pianist. Frågan är om det funnits en bättre ackompanjatör.

Uppskattad jazzmässa

Under senare år har Jack och en jazzintresserad präst format en gudstjänst, som bland annat framförts i flera domkyrkor och som tagits emot mycket positivt.

– Jazz å Gud kallar vi mässan, där vi då förstås svarar för de jazziga inslagen, berättar Jack. Den har faktiskt blivit mycket uppskattad och dragit mycket folk. I Tyresö kyrka tvingades man till och med att stänga portarna innan alla i kön kommit in och kollekten blev åt rekordhållet

De senaste skivorna med Jack Lidström är Live at Stampen , inspelad 1997 då Hep Cats firade 50-årsjubileum, och A taste of Vintage. Till fyra sjättedelar har de samma sättning som dagens Hep Cats, dvs Jack, trombonisten Stephan Lindstein, klarinettisten Torsten ”Totte” Ahlberg och pianisten Per Larsson. Nya är basisten Jan Bergner och trumslagaren Charlie Lidström, den sistnämnde Jacks son.

–- Kul att grabben för jazzarvet vidare. Dessutom är han en verkligt bra trummis som fungerar jättefint i bandet.

Är det också någon ny skiva på gång med Hep Cats? Det har bland annat ryktats om en cd-box med Hep Cats ”samlade verk”.

–Ja, det finns vissa tankar men också många frågor att lösa innan en sådan kan bli aktuell. Ett stort problem är rättigheterna eftersom vi spelats in och givits ut av flera olika skivbolag. Däremot har vi låtit spela in och pressa upp några livekonserter, bland annat sommarens konsert på Vallby Friluftsteater i Västerås.

Text och foto: Gunnar Holmberg

(Artikeln publicerad i DIG Music 1/2005)