DIG-Music

Artiklar om aktuella musiker och grupper.

DIG Jazz!

Startsidan med
jazznyheter

Andra sidor

Aktuella evenemang
(festivaler, turnéer mm)

Det blev en Rollins!

En ny Charlie Parker är född! Ja, så välkomnades Fredrik Lindborg av sin pappa Anders när han föddes för 27 år sedan. Och visst blev Fredrik saxofonist, även om han, liksom favoriten Sonny Rollins, föredrar tenorsaxen.

Många av dagens jazzmusiker poängterar betydelsen av att ha växt upp i en jazzintresserad familj. Men det är få som fått sin karriär så tidigt utstakad som Fredrik Lindborg. Pappa Anders gjorde redan på BB klart för omgivningen att sonen skulle bli en ny Charlie Parker. Och allt sedan hemkomsten har han matats med jazzmusik och då främst av ”Bird”, Sonny Rollins, Dexter Gordon och andra saxhjältar.

Det vore kanske mera naturligt att en sådan tidig påverkan skulle skapa en motsatt, ungdomlig ”protesteffekt”, men i Fredriks fall fungerade den.

– Ja, jag har från början varit helt inställd på att bli jazzmusiker, berättar Fredrik. När jag var nio får fick jag äntligen min första saxofon och började då på Nacka Musikskola. Efter några år kom jag med i en improvisationsgrupp och snart platsade jag också i skolans storband.

Efter de tidiga musikskoleåren blev det yrkesmusikerutbildning på Södra Latins gymnasium och ett år vardera på Skurups Folkhögskola och Fridhems Folkhögskola i Svalöv. Då var det dags för musikhögskolan och Fredrik sökte och kom in på jazzmusikerutbildningen i Göteborg.

Populär Parkerhyllning

Det var också i Göteborg Fredriks jazzkarriär satte riktig fart i och med att han var med och startade kvintetten Marmaduke, en hyllning till Charlie Parker. Gruppen gick direkt hem hos såväl publik som arrangörer och det blev massor av spelningar, bland annat på Stockholm Jazz Festival och Jazz i Svaben.

– Gruppen lever vidare men vi har nu vidgat inriktningen till hela boperan och kallar det istället för ”Marmaduke Celebrating the Titans of Bop”. Vi är bokade på en hel del klubbar i höst, bland annat Fasching i Stockholm.

– Det var jättekul med Parkerhyllningen, men det här passar mig mycket bättre eftersom jag nu får spela mera tenorsax, som är mitt favoritinstrument.

Det är också tenorsax som rakt igenom gäller på Fredriks nya cd The General (Imogena), där medspelarna är gitarristen Gustav Lundgren, basisten Kenji Rabson och trumslagaren Moussa Fadera.
– Sonny Rollins är en av mina absoluta favoriter och det var rena drömmen att få höra honom i Göteborg i våras. Jag vågade mig till och med bakom scenen där han signerade tratten på min tenorsax. Det var stort.

Baryton i storband

Det är i första hand den egna kvartetten Fredrik främst satsar på just nu. Men han förekommer dessutom i en rad andra sammanhang, som med Daniel Tilling Septet, Stockholm Swing All Stars och Stockholm Jazz Orchestra. I det sistnämna storbandet, liksom när han spelat med Blue House Jazz Orchestra , har det mest blivit fråga om barytonsax och basklarinett.
– Om man får chans att spela i de banden och man önskar att jag skall spela barytonsax så gör jag det förstås. Men det är tenoren jag känner mig mest hemma på och det är också den jag övar på för att bli en bättre saxofonist.

Jan Slottenäs Storband är en annan orkestermiljö som Fredrik prövat på, bland annat blir det en längre turné i oktober. Där är det fråga om att tolka Glenn Millers, Duke Ellingtons, Count Basies och Artie Shaws och de andra storbandskungarnas 30 –och 40-talsklassiker. Hur trivs du i den miljön?.

– Rätt bra, faktiskt. Det är ett fantastisk samspelt band så man måste vara helskärpt hela tiden. Har man sedan tur och hamnar på en solostämma så är det en utmaning att göra något bra av tillfällena. Man är ju van från småbandssammanhang att ha tid på sig för att bygga upp ett solo, men här är det fråga om korta, koncentrerade inpass.

Japan en upplevelse

Men tillbaka till Fredriks speciella skötebarn, den egna kvartetten som då är skivaktuell i höst med The General, där också Fredrik står för samtliga 13 kompositioner. Och pappa Anders har även här ett finger med i spelet, det är nämligen han som målat den jazziga omslagsakvarellen.

Men varför The General och vilka är planerna för gruppen??

– Jag tyckte bara att låten lät bestämd. Som väl en general ska vara. Dessutom tycker jag att min spelsätt är rätt bestämt. Nu hoppas jag närmast på att skivan bli väl mottagen och att den banar väg för fler spelningar efter den lilla turnén vi gör i slutet av september. Det finns goda förhoppningar om att vi i vår kan få komma och spela i Japan. Jag och Gustav Lundgren var där i våras med en grupp och framträdde under världsutställningen i Nagoya. Det var en fantastisk upplevelse med en ung entusiastisk publik och bra skivförsäljning. Ja, man ville till och med ha autografer och bli fotograferade tillsammans med oss!

Säger alltså Fredrik Lindborg, som när han var två år talade om för sin dagmamma att han var minsann inte rädd att dö ”För då får jag träffa Charlie Parker.”

Men först fick han alltså träffa Sonny Rollins.

Gunnar Holmberg