JAZZNYHETER AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Bobo Stenson. DIG Jazz om aktuella musiker och grupper
Svensk

Jazzhistoria


Bengt Hallberg

Bosse Broberg

Arne Domnérus

Bernt Rosengren

Jan Allan

Georg Riedel


DIG JazzSpecial:

Lars Färnlöf

(1942-94)

Börje Fredriksson

(1937-68)

Lars Gullin

(1928-76)


Bobo Stenson. Foto: Gunnar Holmberg/DIG Jazz©


Bobo Stenson

Så här började det;

Bobo Stenson föddes 1944 i Västerås, där han under läroverkstiden bland annat studerade piano för den klassiske tonsättaren Werner Wolf Glaser.

Bobo ingick i början av 60-talet i en uppmärksammad västeråskvartett som leddes av trumpetaren Gunnar Fors. De övriga i gruppen var basisten Ivar Lindell och trumslagaren Sven-Åke ”Hatten” Johansson. En annan spelkamrat i Västerås var förstås trumpetaren Lars Färnlöf.

Vid Jazzriksdagen i Kolbäck 1963 "upptäcktes" Bobo av den sju år äldre tenorsaxofonisten Börje Fredriksson (1937-68), som engagerade honom till sitt band. Ett skivexempel på Bobos och Börjes samarbete  är Intervall, som 1966 belönades med OrkesterJournalens Gyllene Skiva.


Priser och utmärkelser

1988 Jan Johansson-stipendiet

1994 Lars Färnlöf-priset

1996 Grammis och

Gyllene Skivan för Reflections (ECM)

1996 Jazzkatten

som Årets grupp
1997 Jazzkatten

som Årets artist
1997 SJR:s Jazzkanna
1998
Jazzkatten

som Årets grupp

1998 Django d´Or "Contemporary
Star of Jazz"

2004 Kungl Musikaliska
Akademiens Stora

Jazzpris på 100 000 kronor

2005 Gyllene Skivan

och Manifestpriset

för Goodbye (ECM)

2005 Jazzkatten

som Årets artist

2005 Jazzkatten

som Årets grupp

2006 Jazzkatten

som Årets grupp

2006 The European Jazz
Prize. Wien. 14 500 Euro.

2006 Django d´Or

"Master of Jazz"

2009 Manifestpriset

cdn Cantando (ECM)

2012 Gyllene Skivan

och Manifestpriset

cdn Indicum (ECM)



Bobo Stenson

med Django d´Or-priset




Några aktuella cd
med Bobo Stenson:


Sister Majs Blouse

in Concert (Mirrors)



Miles by Five

(Touché Music"



Bobo Stenson Trio

Cantando (ECM/)



Bobo Stenson Trio

Indicum (ECM)

Recension nedan


DIG Jazz!

Startsidan med
jazznyheter


Andra sidor

Aktuella evenemang
(festivaler, turnéer mm)
Klubbjazz
Mälarkalender
Aktuellt
Nytt om band
Diggat på CD
Diggat på DVD
Jazzporträtt
Jazzhistorik
Jazznytt i tryck
Klassiska skivomslag
Länkar



Artiklar om

musiker och grupper:

Anders Bergcrantz

Anders Kjellberg

Anders Persson

Andreas Pettersson

Anna Einarsson

Anna Sise

Ann-Sofi Söderqvist

Arne Domnérus

Bengt Hallberg

Bent Persson

Bobo Stenson

Bosse Broberg

Benny Golson

Bernt Rosengren

Carin Lundin

Cennet Jönsson

Dave Brubeck

Esbjörn Svensson

E.S.T.

Ewan Svensson

Fabian Kallerdahl

Freddie Redd

Fredrik Lindborg

Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén

Georg Riedel

Gugge Hedrenius

Gustav Lundgren

Hans Backenroth

Harry Arnold

Helge Albin

Herbie Hancock

Håkan Broström

Håkan Rydin

Jack Lidström

Jacob Karlzon

Jan Allan

Jan Slottenäs

Jens Lindgren

Joakim Simonsson

Jonas Kullhammar

Jonas Östholm

Jon Fält

Karl-Martin Almqvist

Karin Hammar
Karl Olandersson

Klas Lindquist

Klas Toresson

Lars Erstrand
Lars-Göran Ulander

Lennart Åberg

Linda Pettersson

Lionel Hampton

Maggi Olin

Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström

Margareta Bengtson

Martina Almgren

Mats Öberg

Monica Dominique

Monica Zetterlund

Nils Berg

Nils Landgren

Palle Danielsson

Patrik Boman

Per Henrik Wallin

Per-Åke Holmlander

Peter Asplund

Raymond Strid
Rigmor Gustafsson

Roberta Gambarini

Rolf Carvenius

Sofia Pettersson

Svante Thuresson

The Stoner/Nils Berg
Torbjörn Zetterberg

Ulf Adåker

Ulf Johansson Werre


DIG Jazz Special:
Lars Färnlöf

Artiklar om trumpetaren
och kompositören
Lars Färnlöf (1942-94).

Bobo Stenson var den
förste som fick ta emot
Västerås Stads Jazzpris

till Lars Färnlöfs Minne.


DiG Jazz Special

Börje Fredriksson

(1937-68)


DIG Jazz Special

Lars Gullin

(1928-76)

Bobo Stenson:

Gillar starka låtar som utmanar!

För mer än 40 år sedan spelade Bobo Stenson in sin första trioskiva, då i Paris och under basisten Red Mitchells namn.1971 kom han med en egen trioskiva på tyska ECM-etiketten, där han sedan dess flitigt lanserats i många olika sammanhang.

Med sina nuvarande medspelare, basisten Anders Jormin och trumslagaren Jon Fält, bjuder Bobo också på en annorlunda triorepertoar.– Vi gillar starka låtar som utmanar och som man kan göra något helt eget av, säger Bobo.

 

Bobo Stensons omfattande och högst framgångsrika triohistoria inleddes skivmässigt 1969 då han i Paris och under basisten Red Mitchells ledning spelade in One Long String (Mercury) med Rune Carlsson vid trummorna.

Och Bobo kommer väl ihåg såväl inspelning som en massa annat minnesvärt i samband med den europeiska turnén.

– Red hade just flyttat till Sverige och jag hade förmånen att få spela i hans första band. Under den här turnén spelade vi inte bara på trio utan kompade också en rad olika artister, bland annat Toots Thielemans i Belgien. Minns också att Red fick för sig att vi skulle söka upp Ben Webster, som då bodde i Holland. Vi ringde på dörren och han kom ut och öppnade i morgonrock och filttofflor. En skön syn!                


En av låtarna har titeln Pojken i grottan och kompositören är Bobo Stenson. Vad ligger bakom den låttiteln?

– Det var helt enkelt nemnet på en TV-serie som jag  fått i uppdrag att skriva  musiken till. 

Red själv svarar för fem av de åtta kompositionerna, däribland en med den märkliga titeln Total Tumult.       

 

Midnattsjam skapade succékvartett

1971 kom Underwear (ECM), som var Bobos första trioskiva under eget namn.  Medspelarna var den norska duon Arild Andersen bas och Jon Christensen trummor.

– Vid besök i Oslo hade jag fått fin kontakt med norska musiker som Arild, Jon och Terje Rypdahl, berättar Bobo. Och det resulterade i den sättningen för skivinspelningen.

 

En spelning som kom att bli mycket betydelsefull inträffade i Warsawa 1973.

–Vi var där och gjorde en konsert med Don Cherry och efteråt drog vi iväg till ett midnattsjam på ett studentställe, som var överfullt med folk och där även  Jan Garbarek fanns på plats. Det mynnade ut i en jam-natt som musikaliskt blev något utöver det vanliga och fortfarande lyriskt kommenteras av de som fanns på plats. Framför allt visade det sig att samarbetet mellan mig och Jan fungerade fantastiskt fint.  Så  vi beslutade att den inplanerade triouppföljaren till Underwear istället skulle bli en kvartettinspelning.        

 

Resultatet blev LPn Witchi-Tai-To, som idag är en europeisk jazzklassiker och som senare även fick en uppföljare i Dansere. Båda med Jan Garbarek-Bobo Stenson Quartet med Palle Danielsson bas och Jon Christensen trummor, Liksom den första trioinspelningen var skivmärket ECM, där Bobo även fortsättningsvis kommit en spela en viktig roll. Däribland under många år i saxofonisten och flöjtisten Charles Lloyds Quartet, där hans företrädare på pianostolen varit Keith Jarrett och Michel Petrucciani. Turnéer världen runt och fem cd blev resultatet av det tioåriga samarbetet med Lloyd , som inleddes slutet av 80-talet.

En annan nära musikantpartner har varit polske trumpetaren Tomasz Stanko och exempel på det samarbetet är kvartettinspelningarna Leosia och Matka Joanna med Anders Jormin, bas och Tony Oxley, trummor. Och Stanko vill Bobo gärna fortsätter att spela tillsammans med.

– Vi har talat om att göra en duoskiva, som jag hoppas snart kan bli verklighet.   

 

Jazz i Sverige för Rena Rama

Men det finns skäl att återvända till Bobos 70-tal, som i högsta grad var händelserikt och betydelsefullt. Bland annat bildade han tillsammans med saxofonisten Lennart Åberg, basisten Palle Danielsson och trumslagaren Bengt Berger gruppen Rena Rama, som också röstades fram att spela in Jazz i Sverigeskivan 1973 ( Finns nu på Caprice-cd).

Med sin öppna attityd för indiska och afrikanska melodier, klanger och rytmer spelade gruppen under närmare 20 år en viktig roll i svenskt musikliv. Rena Rama samarbetade också gärna med olika kreativa och spännande gästsolister, som trumpetarna Don Cherry och Kenny Wheeler.

 

Parallellt ingick Bobo och Lennart Åberg i turkiske slagverkaren Okay Temiz  Oriental Wind, som också hade orientaliska rytmer som utgångspunkt för improviserandet.

Under alla år har Bobo och Lennart sammanstålat i olika sammanhang och projekt. Vill man bara höra de två tillsammans är duoskivan Bobo Stenson/Lennart Åberg (Amigo), inspelad 2003, ett  utsökt exempel på hur två nära vänner kan musicera tillsammans.

 

Steinway ställde upp fem flyglar!

Basisten Anders Jormin är en annan musiker som under senaste årtiondena spelat en viktig roll för Bobo.  Han såg till att Anders kom med i Charles Lloyds kvartett, och sedan dess har han även varit en given medlem i Bobo Stenson Trio. Där trumslagaren inledningsvis var Rune Carlsson (Very Early/Dragon, 1987), som efterträddes av Jon Christensen. På senaste skivan, dubbelalbumet Goodbye, inspelad i New York 2004, var trumslagaren Paul Motian. Från det tillfället har Bobo ett speciellt minne.

– Det började med att ECM-bossen Manfred Eicher tog med mig till det stora Steinwayhuset intill Carnegie Hall, där jag skulle välja ut en instrument. Man hade radat upp fem flyglar som jag fick testa och när jag väl bestämt mig så tog ett stort antal bestämda herrar tag i instrumentet och såg till att det direkt forslades till studion. Där jag sedan fick gott om tid att bekanta mig med flygel och akustik.      

 

Första skivan med Jon Fält

Med en konsert på Fasching, Stockholm släpper Bobo Stenson Trio det nya albumet Cantando, som spelades in i Lugano, Schweiz med Anders Jormin bas och Jon Fält trummor.

 

Det här är första trioskivan med 29-årige Jon Fält vid trummorna, men hans  samarbete med Bobo har pågått i många år.

– Ja, det är nog snart 10 år sedan jag spelade med Jon första gången, säger Bobo. Jag var inbjuden att ge lektioner på Skurups Folkhögskola och passade då förstås på att spela med eleverna, däribland Jon som redan då imponerade. Sedan kom vi också i kontakt när han gick på Kungliga Musikhögskolan. Han var faktiskt fast medlem i trion redan när vi spelade in New Yorkskivan, men eftersom vi gjort en lyckad turné med Motian var det naturligt att även  dokumentera den musiken med honom.           

– Jon är öppen för allt och en vitamininjektion med sitt självständiga spel. Jag gillar starka trumslagare som tar för sig.


Melodierna måste utmana

Repertoaren på Bobo Stensons trioskivor skiljer sig påtagligt från många andra ”vanliga”, nya utgåvor, som oftast domineras av egna kompositioner med inslag av amerikanska standardlåtar –eller tvärtom.

På aktuella Cantado hittar man exempelvis kompositörer som Silvio Rodriguez, Astor Piazzolla, Don Cherry, Alban Berg och Petr Eben. Den sistnämnde en tjeckisk kompositör vars Song of Ruth tolkas i två olika versioner.

–Visst är det kul att också spela egna låtar, men med tanke på  så mycket fina, annorlunda och starka melodier som finns är det inte alls nödvändigt. Det är i lika hög grad Anders som bidrar, eftersom han kommer i kontakt med mycket olika slags musik i sitt arbete på Musikhögskolan i Göteborg. Men vi lyssnar  båda mycket på klassisk musik och förstås också en hel del annat.         

– Vi kan inte säga att vi letar melodier, snarare fångar vi upp sån´t som kommer i vår väg. Sedan räcker det inte med att det är en bra låt, det gäller också att den är en utmaning och att man kan göra något helt eget med den.        

 

En kompositör som uppenbart väl passar in på Bobos krav är Ornette Coleman, som varit väl representerat sedan den allra första egna trioskivan. Då hade han valt Untitled och sedan har han tagit sig an Ramblin´, All my life, War Orphans Race Face och nu A Fixed Goal.

Ny DIG-sida:

Klassiska
skivomslag

Mer än 200
klassiska skivomslag


Sverigeturné med Sister Maj´s Blouse

Bobo har en intensiv musikhöst framför sig. Nya trioskivan innebär såväl turnéer som festivalspelningar, bland annat gör man redan i slutet av september tio konserter i Irland och England.

Därefter följer direkt, 10-16 oktober, en svensk Pulsslagsturné med Sister Maj´s Blouse, gruppen med Bobo, tenorsaxofonisten Joakim Milder, basisten Palle Danielsson och trumslagaren Fredrik Norén som rakt igenom spelar Börje Fredrikssons kompositioner. Börje Fredriksson ( 1937-68)  var inte bara en av våra mest personliga tenorsaxofonister utan också en lysande kompositör.

 

Tre cd har också gruppen spelat in sedan starten för drygt 15 år sedan, senast Sister Maj´s  Blouse  in Concert  (Mirrors).

– Vi vill att Börjes musik skall leva vidare och dessutom är hans kompositioner oerhört inspirerande att jobba med och utveckla, säger Bobo. Så med jämna mellanrum förenas vi fyra. Repertoarmässigt har vi nog tömt källan vad gäller nya inslag i vår repertoar. Men Börjes låtar håller väl att spela om och om igen.

Text och foto: Gunnar Holmberg


Sister Maj´s Blouse
Joakim Milder

Bobo Stenson

Palle Danielsson

Fredrik Norén

Läs om

Börje Fredriksson

(1937-68)


Läs recension av Bobo Stensons Indicum
Bobo Stenson Trio med basisten Anders Jormin och trumslagaren Jon Fält.

Bobo Stenson:

Minns också sitt 60-tal!

(Artikeln publicerad i DIG Jazz hösten 2004)



Ny DIG-sida:

Klassiska
skivomslag

Fler klassiska
skivomslag

Bobo Stenson är pianisten som alltid är aktuell och hela tiden ser framåt. Men i höstas fick han också chans att minnas sitt 60-tal!  Vid festivalen Perspectives 2004 förenades han med sina gamla västeråskamrater Ivar Lindell och Sven-Åke Johansson.

 

I början av 60-talet väckte en mycket ung västeråskvartett stor uppmärksamhet med sin moderna och personliga musik. Gruppens ledare var trumpetaren Gunnar Fors och de övriga pianisten Bobo Stenson, basisten Ivar Lindell och trumslagaren Sven-Åke ”Hatten” Johansson. 

– Vi hade mycket spelningar, bland annat på Pistolteatern i Stockholm, berättar Bobo Stenson. Musiken liknade nog inget annat, ibland blev det rena happenings.  Efter att jag tagit studenten 1965 drog vi till Paris, där vi fick uppleva det mesta i musikväg. Det var nog också en rätt festlig syn för parisarna att se ”Hatten” komma jagande i fullt fart nedför Champs Elysées med trummorna på sin flakmoped!

 

Efter den här perioden har de tre av de fyra gått olika musikvägar medan Gunnar Fors tidigt lade  av med trumpetspelandet.  Bobo hör till våra mest hyllade svenska jazzmusiker och Ivar Lindell är bland annat aktiv i gruppen CBQ. Ivar fick dessutom i våras ta emot Svenska Jazzriksförbundets hedersutmärkelse  Basisten för sina administrativa jazzinsatser inom  SJR och på jazzklubben Fasching.

 

Trion förenades i Västerås

Sven-Åke Johansson bosatte sig tidigt i Tyskland, där han hela tiden varit en stark profil inom improvisationsmusiken. Sven-Åke var exempelvis en av medlemmarna på saxofonisten Peter Brötzmanns banbrytande och legendariska skiva Machine Gun.

 

I höstas  kom Bobo, Ivar och Sven-Åke att för första gången efter 60-talsåren att återigen spela tillsammans.  Det var förstås i Västerås och under musikfestivalen Perspectives 2004, där de gav en triokonsert. Som utvecklades till en, i det sammanhanget,  verkligt udda musikinslag  där då ”Hatten” bland annat sjöng gamla evergreens.!

– Ja, ”Hatten” vet man aldrig var man har, erkänner Bobo. Jag pratade med honom i telefon några veckor innan konserten och han lovade skicka upp lite låtar. Med tanke på hans frijazzprojekt, traktorkonserter och allt vad han håller på med så hade jag mina aningar att det skulle dyka upp något alldeles speciellt och  helt annorlunda.  Men det kom en bunt gamla standardlåtar!

 

Börje Fredrikssons musik lever

Det var också med  Gunnar Fors kvartett Bobo blev ”upptäckt” av den sju år äldre tenorsaxofonisten Börje Fredriksson från Eskilstuna.

– Vi träffades första gången vid Jazzriksdagen i Kolbäck 1963 där vi och Börjes grupp spelade. Efter att ha hört oss tog han med hela vår kvartett till en konsert på Moderna Muséet och därmed började vårt samarbete.  Då gick jag fortfarande i läroverket i Västerås och hade nyss fått körkort. Men det blev många nattresor från Stockholm, där vi bland annat spelade på legendariska Gyllene Cirkeln.

 

Ett skivexempel på Bobos och Börjes samarbete  är Intervall, som 1966 belönades med OrkesterJournalens Gyllene Skiva. Men 1968 gick Börje tragiskt gick bort, endast 31 år gammal.

 

Börje Fredriksson var inte bara en av våra mest personliga tenorsaxofonister utan också en lysande kompositör. Vilket Bobo, tenorsaxofonisten Joakim Milder,  basisten Palle Danielsson och trumslagaren Fredrik Norén tagit fasta på i gruppen Sister Majs Blouse, som också är en Fredrikssonkomposition.

– Vi vill att Börjes musik skall leva vidare och dessutom är hans kompositioner oerhört inspirerande att jobba med och utveckla, säger Bobo. Så med jämna mellanrum förenas vi fyra för ett antal konserter.


Kungl Akademiens stora jazzpris 

Under hösten gjorde Bobo förstås också en del triospelningar med basisten Anders Jormin och trumslagaren Jon Fält. Han har även fortsatt samarbetet med de tre unga Malmömusikerna  i gruppen Plunge.


En av årets händelser inträffade 27 november då Bobo Stenson tilldelades Kungl. Musikaliska Akademiens stora jazzpris på 100 000 kronor. Där det bland annat i motiveringen sägs att "Bobo Stenson är en sann improvisatör, uttrycksfull och med ett aldrig sinande musikaliskt flöde. Som sådan är han en av vårt lands internationellt mest respekterade musiker."

Det får vi i vår ett nytt exempel på i vår då ECM släpper den trio-cd  som Bobo, Anders Jormin och trumslagaren Paul Motian spelade in  förra våren i New York.

 
Text och foto:
Gunnar Holmberg

(Artikeln publicerad i DIG Jazz hösten 2004)


DIG Jazz recenserar Bobo Stenson Trio

Allt från det folkloristiska till senare

tiders modernistiska tongångar

Bobo Stenson Trio

Indicum

(ECM/Naxos)

 

Bobo Stensons förra trioalbum för ECM, ”Cantando”, som kom för fyra år sen, var en tämligen livlig historia. Det senaste, ”Indicum”, inspelat i Lugano i december förra året, är betydligt lugnare. Åtminstone på ytan. Vackra ballader i långa banor alltså. Men den


Stensonska omväxlingen finns där förstås ändå - precis som vanligt. Förutom några fria, kollektiva utflykter, i vilka lyhördheten, spänningen och samförståndet firar triumfer i långa banor, får vi höra herrar Stenson, Anders Jormin och Jon Fält i alltifrån folkloristiska övningar till senare tiders mer modernistiska tongångar.

 

Till den förra kategorin hör den norska folkvisan ”Ave Maria”, Carl Nielsens vackra tonsättning av Bernhard Severin Ingemanns dikt ”Tit er jeg glad”, som varenda dansk unge kan utantill, och inte minst – den argentinske tonsättaren och pianisten Ariel Ramirez ”Peregrinación”. Till den senare kategorin hör den unge norske kompositören Ola Gjeilos ”Ubi Caritas” och två nummer för evigt förknippade med Bill Evans.  Dels ”Event VI”, som utgör en del av Evans och George Russells gemensamma verk ”Living Time”, som nådde oss på skiva för exakt 40 år sen, och dels ”Your Story”, som Evans ofta spelade på konserter under sina sista år. I ”Your Story”, som också är en innerlig hälsning till Bobos nyligen bortgångne vän och spelkamrat, trumslagaren Paul Motian, har herrar Jormin och Fält fått kompledigt.

 

Ett par kompositioner signerade Jormin har man tack och lov också plockat med - genomarbetade, vackra och mycket personliga. Den gränslöse Anders framstår alltmer som en av de mest hörvärda och intressanta tonsättarna vi har i vår del av världen idag. Dessutom är han, som förmodligen de flesta vet, en utomordentlig basist, en tonväljare av samma dignitet som, till exempel, Charlie Haden. Och hans sköna flageoletter och arcospel är något som bara det är anledning att lyssna extra noga på den musik Bobo Stensons trio serverar. Trions återstående tredjedel, trumundret Jon Fält, får av ovan nämnda skäl ”hålla sig på mattan” i ”Indicum”. Inga våldsamma och överraskande utbrott alltså, men smakfullt, lyhört och ytterst nyanserat spel rakt igenom.

Jan Olsson


Musiken är ärlig i minsta detalj

Bobo Stenson Trio                         

Cantando

(ECM)


Skivtiteln Cantando betyder sjunga och det finns en påtaglig sångbarhet i melodivalet. Den nuvarande trion med basisten Anders Jormin och trumslagaren Jon Fält har fungerat i tre år. Fält ersatte då Paul Motian, hans företrädare var under många år Jon Christensen. Det är få pianotrios som har en så minutiöst handplockad och annorlunda repertoar. Frånsett Jormins M och Wooden Church samt ett kollektivt nummer, Pages, är det en mycket avancerad internationell mosaik som lagts. Kubanen Silvio Rodriguez, tjecken Petr Eben, Astor Piazolla, Don Cherry, Ornette Coleman, Alban Berg samt sällan spelade Love, I´ve Found You, som Miles och Wynton Kelly, förknippas med ingår i mönstret.

 

Musikens förlopp är inte förutsägbart och kommunikationen mellan musikerna är direktinsprutande. Jons agerande då pianot och basen munhuggs är föredömlig. Hans öron är snabbreflekterande och suger upp de vägval som spontant öppnats. Samtidigt råder det ett kännbart lugn när alla möts. Musiken är ärlig i minsta detalj. Melodin M är ett av många exempel. Klangbilden får också näringstillskott när Jormin använder stråken. Det spelsättet är han mästerlig på. Pizzicato-spelet i Piazzollas  Chiquilin de Bachin är en av skivans solistiska höjdpunkter. Här växer också trions alla kvalitéer fram.

  

Sakralt, nästan seansaktigt, är skivans längsta inslag Pages där Jons vispar och basen lägger in accentuerade kommentarer bakom Bobos sublima spel.  Basens energiskt drivande ostinaton sätter  exotisk färg i den afrikansk-inspirerade Don´s Kora Song. Lekfullheten når höjder i Ornette Colemans efterföljande A Fixed Goal. En studie i melankoliskt spel är Alban Bergs Liebesode. Eftertänksamt och varligt sätts punkt för en ytterst homogen trio med Song Of Ruth,var.


Bobos trio håller med råge internationell toppklass med sin självständiga sublima framtoning.

Göran Olson